Det där ordet

Det finns ett ord i vårt språk som automatiskt tillintetgör närmast vilket resonemang som helst oavsett om det i övrigt är logiskt eller inte. Detta ords effekt verkar av någon anledning ofta vara relaterat till akademisk bildning, det vill säga, med bildning blir den instinktiva lusten att utan närmare granskning förkasta alla resonemang som innehåller ordet starkare. Möjligtvis kan det förklaras med att bildningsgraden ökar rädslan för att ha fel och att det därför är säkrast att ignorera, förkasta eller bestrida alla resonemang som innehåller detta laddade ord. Missförstå mig inte, jag är inte emot bildning på något sätt utan uppmuntrar alla att aldrig sluta att bilda sig, jag konstaterar bara att det är min erfarenhet av ordets effekt på människor.

Ordet är konspiration. Använd det, och ditt resonemang faller automatiskt hos majoriteten av människor. Att få epitetet konspirationsteoretiker är ytterst skambelagt och något att noga akta sig för.

Detta är högst beklagligt av många skäl. Det gör exempelvis att företeelser i vår värld som i allra högsta grad skulle behöva ifrågasättas aldrig eller sällan blir det och att de som ändå väljer att göra det blir förpassade till foliehattarnas hall of shame. Givetvis bidrar de mest extrema teorierna till detta, vilket bara gör effekten av ordet konspiration ännu starkare.

Så, låt oss för ett ögonblick låtsas att ordet konspiration inte existerar.

Jag noterar med stor glädje att insikten om hur vårt finansiella system fungerar börjar sprida sig. Fler och fler ifrågasätter för var dag som går hur det kan vara möjligt att en liten minoritet äger en stor majoritet av världens tillgångar och ständigt ökar sina förmögenheter medan resten av världen blir fattigare och fattigare, och äger mindre och mindre. Fler och fler frågar sig varför 2% inflation betraktas som normalt och sunt när inflation i själva verket har effekten att råna dig på 2% av dina pengar varje år. (Den verkliga inflationen är med stor sannolikhet mycket högre, då KPI är för att uttrycka sig milt, förkastligt som mätmetod) Borde inte vår kära Riksbank förorda 0%? Fler och fler undrar varför vi alltid måste sträva efter tillväxt och varför det är sådan katastrof om vi inte lyckas uppnå det? Varför har nationer centralbanker som ges makt och ensamrätt över att förse nationen med pengar mot RÄNTA, när vi lika gärna skulle kunna ge ut våra egna pengar baserade på värde istället för skuld? Om svaret på någon av dessa frågor inte är självklart för dig är du långt ifrån ensam om det och om så är fallet borde du ta det som en klar indikation på att du blir förd bakom ljuset på ett eller annat sätt.

Hur kan det komma sig att ett så djupt orättvist, ohållbart och omänskligt system får fortsätta trots att effekterna av det är så uppenbara för den som vill se? Hur kan det komma sig att ju mer man förstår desto mindre begripligt blir det? Hur är det möjligt att trots samhällets alla funktioner för att upplysa sina medborgare som skola och media så fortsätter ett system som gör några få obegripligt rika och förpassar oss andra till evigt skuldslaveri? Ett system som är med 100% sannolikhet dömt att fallera och gör att hur vi än arbetar och sliter, betalar våra skatter och är föredömliga medborgare bara resulterar i mer skuld. Om du tycker att dessa påståenden inte är sanna så är du antingen en av de få som befinner sig i toppen på pyramiden, eller så har du helt enkelt inte till fullo förstått. Egentligen räcker följande enkla förklaring:

Om banker skapar våra pengar genom att hyra ut dom mot ränta så betyder det att dom förr eller senare skulle ha alla pengar, och när det oundvikliga inträffar, det vill säga att vi inte kan betala eftersom det finns mer skuld än pengar, så tillfaller även reella värden banken. Det betyder att även om dom då har allt så kan dom inte tjäna mer, vilket betyder att nya pengar hela tiden måste skapas, vilket i sin tur betyder mer skuldsättning.

Så, varför? Skulle det kunna vara möjligt att det fortsätter just för att det gör ett fåtal människor rika? Skulle det faktum att de flesta kan gå igenom hela skolgången utan att få detta förklarat för sig kunna betyda att vi på något sätt blir lurade? Det är till och med så att flertalet ekonomer inte till fullo förstår detta vilket är minst sagt anmärkningsvärt.

Kan det möjligtvis vara så att vi är offer för en... Här skulle ordet vi skulle låtsas att det inte finns passa in. Du som läsare är naturligtvis fri att dra dina egna slutsatser, men jag är relativt säker på att du ju mer du läser och förstår kommer att behöva det där ordet.

Har du någonsin verkligen lyssnat till vad John F Kennedy faktiskt säger i nedanstående tal?