torsdag 29 december 2011

Tor projektet, anonymitet online

Om du är paranoid eller bara som jag tycker att anonymitet är en självklarhet, kolla in tor. Jag känner mig ordfattig idag så det får bli en kort beskrivning.

Tor är ett gratis verktyg som tillåter dig att använda internet anonymt. Genom att använda tor ansluter du dig till en grupp datorer som slumpmässigt skickar data mellan varandra innan dom skickar det vidare dit det egentligen ska. Tänk dig en tät folksamling som skickar bokstäver mellan varandra för att ibland kasta ut en bokstav, om du inte kan se in i folksamlingen är det svårt att se vem som ursprungligen skickade vad. Ovan är kraftigt förenklat men ungefär så fungerar det. Det ska sägas att tor gör dig anonym men det gör inte att datat som skickas inte kan läsas av andra. Din epost kan alltså fortfarande läsas av andra även om du använder tor. Vill du vara ännu säkrare ska du även kryptera din trafik. För enkel anonym websurfning ska det dock fungera. Tor används säkerligen av både skumma människor och vanligt hederligt folk som bara värderar sin anonymitet.

Tor finns även för android om du har en telefon som kör det, leta efter orbot på Market. Om du har rootat din telefon kan orbot anonymisera din vanliga webbläsare, annars får du använda deras "säkrade" variant.

Somebody is watching


Nooo...?

onsdag 28 december 2011

Hemligheter kan visst hållas hemliga ändå...?

DANBURY, Conn. (AP) — For more than a decade they toiled in the strange, boxy-looking building on the hill above the municipal airport, the building with no windows (except in the cafeteria), the building filled with secrets.
They wore protective white jumpsuits, and had to walk through air-shower chambers before entering the sanitized "cleanroom" where the equipment was stored.
They spoke in code.
Few knew the true identity of "the customer" they met in a smoke-filled, wood-paneled conference room where the phone lines were scrambled. When they traveled, they sometimes used false names.
At one point in the 1970s there were more than 1,000 people in theDanbury area working on The Secret. And though they worked long hours under intense deadlines, sometimes missing family holidays and anniversaries, they could tell no one — not even their wives and children — what they did.

En kan ju undra vad för mycket större hemligheter vi aldrig får veta? Jag gillar den här biten:
"The question became, how do you hide an elephant?" a National Reconnaissance Office report stated at the time. It decided on a simple response: "What elephant?" Employees were told to ignore any questions from the media, and never confirm the slightest detail about what they worked on.

måndag 26 december 2011

Den franske servitören

Lite då och då tillåter jag mig själv att helt spåna iväg på den här bloggen. Jag tänker göra det igen nu och om jag retar upp någon så må det vara hänt.

Närmast alla världens religioner delar en egenskap jag inte gillar, nämligen att de uppmanar dig att leta efter gud, frälsning, lycka eller vad man nu vill kalla det, överallt förutom i dig själv. Prova att påstå dig vara gud så hamnar du nog på hispan. Påståendet kan ju tyckas fullständigt galet, du, Gud? Skulle inte tro det pysen, kom ner på jorden igen. Andra skulle kalla dig satanist. Låt oss avdramatisera påståendet lite, vi kan säga att du är din egen gud istället så blir det lite mindre vasst. Jag gillar egentligen inte ordet gud, det är för laddat och leder vanligen tankarna fel. Jag syftar inte på den skäggige gubben i himlen eller någon annan typisk gudsbild. Poängen är att du och bara du ansvarar för dig själv och det enda du med säkerhet verkligen kan förändra är dig själv. Jag tar mig här friheten att påstå att de flesta religioner är skräddarsydda för att förhindra den insikten. (Jag ska inte slå ner religion allt för hårt, i vissa fall kan det kanske vara the lesser evil)

Du måste göra det och det men får absolut inte göra så och så. Följ dessa regler så får du belöning sen. Imorgon. Efter din död. Till och med vissa grenar av vetenskapen påstår nu att det enda som finns och någonsin kommer att finnas är nu, men belöningen får du sen? Du skall inga andra gudar hava. Att förstå meningen med att vara sin egen gud kan kanske betraktas som samhällsfarligt iallafall för den rådande (o)ordningen då den som förstår det inte längre beror av någon eller något annat, är inte lika lätt att kontrollera och kan inte förslavas.

Jag är inte troende. Ingen religion jag kunnat hitta uppfyller mina grundläggande kriterier på friskhet även om några grenar av filosofi kanske kommer nära. Jag tror dock att det faktiskt finns en osynlig hand i vår värld, en hand som skapat enorm kaos och terror och gör det än idag. Den här handen är inte gudomlig utan tvärtom högst mänsklig. Vill du kalla mig konspirationsnöt är du fri att göra det men för den med iallafall till hälften fungerande sinnen borde det vara uppenbart baserat på händelseutvecklingen i vår värld att det finns en sorts dold hierarki, att de som för oss ser ut att vara makthavare i själva verket inte är beslutsfattare. Jag tänker inte gå in närmare på det just nu, kanske blir det ett inlägg för någon annan dag.

Kanske kräver det en cyniker för att se det, men om man verkligen tittar på relationen mellan människor och deras husdjur så är faktiskt husdjuren i många fall slavar. Visst får dom mat, leksaker och kärlek men blir samtidigt tillsagda var dom får vara och inte, vad dom får göra och inte och är ju egentligen inte fria. Om det är en hund är chansen stor att hunden faktiskt vill vara din slav för att den genom åren avlats till att bli just den perfekta slaven. En slav som älskar att vara slav och därför inte upplever det så. I samma anda har den där osynliga handen genom generationerna anpassat människor till att bli nästan som hunden. Religion som varit verktyget historiskt sett har tappat lite av sin makt i väst men har bytts ut mot andra lika effektiva saker.

Många har nog någon gång hört rösten djupt inuti som ömsom skriker ömsom viskar att du inte lever det liv du vill eller är menad att leva. Den säger att något är fel, att allt borde vara annorlunda, att det borde kännas lättare att leva eller att något saknas. Det här är min blogg så jag spekulerar så mycket jag vill här och hör sen! Den rösten i människan är farlig för den osynliga handen, det är den rösten som kan driva människor till självständighet och förståelse, till att skapa ett liv oberoende av parasiterna eller den osynliga handen. Det är därför av yttersta vikt att stimulera människor med något som ger önskat resultat, som tystar rösterna och upprätthåller status quo.

Vi känner din smärta och förser dig därför med närmast oändliga valmöjligheter i att skapa din person. Du kan färga ditt hår svart och gilla gothgrejen, du kan lyfta skrot, tatuera dig och vara macho, du kan bli  rik och känd (om du inte har något emot att kliva på några tår), du kan köra ford, toyota eller volkswagen, använda apples prylar eller googles, valmöjligheterna är nästan oändliga. Lider du i något ögonblick av klarsynthet av dåligt samvete för världens orättvisor ordnar vi välgörenhet dit du kan skicka dina pengar. Självklart tillåts ingenting verkligt världsomvälvande utan mestadels skickligt konstruerat känslomässigt effektivt nonsens som inte egentligen förändrar något förutom att skapa mer pengar till dom som redan har. (Undantag finns säkert) +1 till den som tänkt på vad ordet underhållning egentligen betyder! Betyder det något positivt, att du hålls uppe underifrån av något för att underlätta eller betyder det vad det låter som, något konstruerat för att hålla dig under? Under-hållning? Något som ser till att du förblir en orkeslös, viljelös konsument?  Om du trots allt är smart nog att se den den lilla nästintill osynliga röda tråden i världens sömmar, vad ska du göra åt det? Du är ur form, trots din utbildning obildad (medvetet så), fördummad, trött och kanske fet. Sorry om det gör någon arg, men jag kan säga vad du tänker göra. Du kommer att stöta bort sådana tankar, ladda ner den senaste pull my finger-appen till din telefon, titta en stund på hypnosmaskinen i vardagsrummet och somna om. Det är inte ditt eller folkets fel, det är helt enkelt så det är ordnat.

Den osynliga handen och parasiterna kan bara fungera sålänge du älskar ditt slaveri såpass att du självmant försvarar och slåss för det. Du FÅR inte förstå att du är din egen gud. Om folket gjorde det skulle saker med snabb takt förändras.

Folk skulle sluta demonstrera på Wall Street och andra ställen med arga plakat för att försöka förändra alla andra istället för sig själva. Istället skulle dom kasta sitt dyra starbuckskaffe i papperskorgen, gå hem och helt enkelt förändra sina egna liv så att de parasiter de försöker ändra med demonstrationer och plakat helt enkelt kastades ut och förlorade sin makt. Detsamma gäller de flesta problem mänskligheten har. Gillar du inte alla "krig mot whatever", vägra att stödja eller medverka till något som har med det att göra då. Gillar du inte finansmaffian... Gissa vad du kan göra? Gillar du inte det såkallade demokratiska system vi har, well... Acceptera det inte då? Plakat och demonstrationer fungerar inte. Peace, love, bla bla. Var är kärleken nu?

Jag vill påstå att det är den som inte ser sig själv som sin egen gud som är farlig. Det är dessa människor som kommer att uträtta illdåd i någots namn, bli sektmedlemmar eller till och med leda galenskaper. Oförmågan att se värde i sig själv skapar det omättliga behovet av att skapa sin person baserat på externa saker, politik, religion, bilar, varumärken och så vidare. Jag säger inte att individualism är fel, tvärtom. Jag menar bara att en personlighet baserad på yttre högst föränderliga ting förr eller senare kommer att komma tillbaka till ingenting och behöva mer personlighetsstimulans. Här kommer vi in på ämnet egot som är alldeles för brett för att tas upp nu. I korthet så är ditt ego skyddsbarriären mellan dig och ditt undermedvetna, det är oerhört starkt och kan göra dig fysiskt sjuk eller till och med välja att döda dig för att skydda dig mot ditt undermedvetna. Någonstans läste jag en liknelse mellan människor och instrument. De flesta människor är idag ostämda och totalt disharmoniska så att dom tillsammans skapar någon sorts ordnad disharmoniorkester men intalar sig själva att det är någon ny sorts avantgardemusik som bara kräver lite inlyssning för att gilla. Det är alltså den harmoniske som inte passar in och spelar falskt. Till det ögonblick människan inser att det enda dom behöver förändra är sig själva så lär disharmonin fortsätta. Förmågan att höra avantgardemusiken i vårt samhälle för vad det är, skräp, förändrar också synen på vem som egentligen är galen och sjuk.

Jag har inte läst igenom det här så det är fullt möjligt att det är jag som framstår som galen. So be it. I never promised you a rosegarden. Fundera ut din egna filosofi eller låt den franske servitören visa dig istället.

måndag 19 december 2011

En snabbkurs i propaganda

Med anknytning till inlägget om kontanter och Department of Homeland Security känner jag mig manad att skriva ett inlägg jag tänkt skriva ett tag men av någon anledning undvikit.

Vad är propaganda och varför ska du bry dig?

Ordet propaganda kommer av latinets propagare som betyder fortplanta eller framskrida. Engelskans propagate uppslaget i en ordbok ger vidare ledtrådar.

http://en.wiktionary.org/wiki/propagate

I grund och botten är propaganda att framställa något i syfte att påverka mottagaren, inte informera. Sanning eller inte spelar mindre roll, det viktiga är effekten, resultatet av budskapet som förs fram. Kanske protesterar läsaren mentalt här: "Jag vet vad propaganda är!" Ja, säkerligen har många hört ordet och är vagt bekanta med ordets betydelse men faktum är att om medvetandet kring propaganda och dess användning i vårt moderna samhälle likväl som i mänsklighetens smutsiga historia var större så kanske världen skulle se annorlunda ut?

Propaganda kan användas, har använts och används för att starta krig, få folkets samtycke till krig, vinna krig, manipulera politisk opinion såväl som att skapa politisk oro och revolutioner, i religiösa syften, et cetera. Oavsett om du är medveten om det eller inte så bombarderas du av propaganda dagligen. På TV, i tidningar, på radio, på reklampelare, på internet och närmast överallt. Reklam är i allra högsta grad propaganda med målet att få dig att köpa vad du egentligen inte behöver. Om du ägnar det en stunds tanke så inser du nog snabbt att den uppgiften är relativt svår, inte skulle du köpa något du inte behöver? Likväl blir reklamtiden bara längre och längre och reklamexponeringen är snart större än huvudinnehållet. Skulle det spenderas ofattbara summor på att överskölja dig med reklam om det inte fungerade? När du väl blir medveten om propagandans roll i våra liv blir du också medveten om hur oerhört skickliga propagandister du utsätts för åtminstonde en gång per halvtimme om inte mer under en normal tv-kväll. Se Edward Bernays berätta nedan, en intressant herre att studera.


Propaganda finns i många olika smaker men man kan indela den i tre klasser:

Vit propaganda som har en tydlig och korrekt angiven källa, den kan därför vara svår att upptäcka och avslöja.

Svart propaganda som maskeras till att förefalla från någon vänskapligt inställd källa men kommer i själva verket från en fiende eller motståndare.

Grå propaganda som påstås komma från en neutral källa men egentligen kommer från en motståndare eller fiende.

Nazityskland var mästare på propaganda och hade till och med något de kallade "Ministeriet för allmänhetens upplysning och propaganda" lett av Joseph Goebbels. De var dock långt ifrån ensamma om att ägna sig åt detta, faktum är att ALLA använde propaganda och det kan vara lika effektivt som gevär, kanoner och bombräder. Nedan har Walt Disney och Kalle Anka någonting att berätta för dig:


Sovjet gjorde det också och notera den ganska våldsamma tonen:


Här är ett par exempel på antikommunistisk propaganda från samma land som producerat Department of Homeland Securitys informationsfilmer i modern tid (notera förresten här var folket har gömt sina besparingar):



Jämför den här filmen om hur man känner igen en kommunist med den moderna filmen från DHS om att alla som använder kontanter eller inte har förbokat sitt hotellrum kan vara terrorister (har du förresten någonsin funderat på vad hollywood egentligen är eller används till?)



I krig (i fredstid också...?) används något som kallas psyops flitigt. Det står för psycological operations och det amerikanska försvarsdepartementet beskriver det såhär:

"The planned use of propaganda and other psychological actions having the primary purpose of influencing the opinions, emotions, attitudes and behavior of hostile foreign groups in such a way as to support the achievement of national objectives".


Under invasionen av Afghanistan 2001 användes flygplan utrustade med teknik som störde ut lokala radiosändningar och ersatte dom med propagandaprogram istället. Förr i tiden användes flygplan med enorma högtalare riktade nedåt som flög på säker höjd men tillräckligt lågt för att kunna terrorisera landskapet under med propaganda avsett att trötta ut och demoralisera fienden. Man släppte inte heller bara bomber från planen utan ofta stora mängder flygblad (därav ordet) med lämplig propaganda på, ibland skrivna på fiendens språk. I Vietnam användes psyops flitigt på olika uppfinningsrika sätt. Under andra världskriget godkände the American Office of Strategic Services en operation som kallades "Cornflakes". Tanken var att från luften släppa ner postsäckar över tyska attackerade och urspårade posttåg. Breven innehöll propaganda från de allierade och förhoppningen var att breven skulle levereras av det tyska postverket. Läs mer om psyops här.

Det finns några enkla grundläggande effektiva tekniker för att lyckas med propaganda. Till exempel, om du måste ljuga, ljug STORT då stora lögner tenderar att ifrågasättas mindre. "Inte skulle någon ljuga om något så allvarligt?" Propaganda fungerar bäst då den outtröttligt upprepas. Upprepa, upprepa, upprepa. Om något ändå ifrågasätts, undvik till varje pris att diskutera något, ignorera, upprepa, upprepa, upprepa. Upprepa tillräckligt länge så blir det till slut accepterat och sant. För att undvika konfrontationer kan man med fördel låta bli att ge närmare förklaringar eller detaljer som kan användas som motmedel mot propagandisten. Rädsla är oerhört effektivt, rädsla stänger av delar av det logiska tänkandet och får dig att acceptera det du uppfattar som tryggt och säkert. Med andra ord, en konstant stark hotbild är bra, gärna diffus. På så sätt finns skäl att vara permanent rädd, överallt och alltid och därmed begränsad i den logiska tankeförmågan.

Att få propaganda utlärt i skolan är oerhört effektivt, då väldigt få om någon alls, ifrågasätter något de lärt sig i skolan.

En vanlig teknik är att använda det som kallas bandwagon. Det fungerar genom att framställa propagandistens sak som den givna vinnaren och få det att framstå som att alla andra antingen redan anslutit sig eller kommer att göra det och på så sätt spela på din iver att vara på den vinnande sidan.

Andra knep kan vara att faktiskt säga sanningen eller använda fakta som i sig är riktiga men av det dra en logiskt felaktig slutsats som stödjer propagandistens sak. Exempelvis, enligt centralförbundet för alkohol och narkotikaupplysning är 20-30% av alla som dör i trafiken alkoholpåverkade och på sjön är andelen cirka 45%. Alkoholpåverkan i trafiken är farligt och ska vara förbjudet.

Eller:

Enligt centralförbundet för alkohol och narkotikaupplysning är 70%-80% av alla som dör i trafiken nyktra och därför bör nykterhet i trafiken strängeligen förbjudas.

Filmen nedan är från tidigt 50-tal och upplyser ganska effektivt om vad propaganda är och hur det fungerar:


Så, om du nu lärt dig något nytt av det här inlägget, varför inte prova att mer vaksamt se dig omkring och se om du kan identifiera propaganda någonstans i din omgivning? Du kanske blir förvånad när poletten trillar ned och du plötsligt börjar se? Ett sätt att komma igång är att hoppa över television ett tag i ditt liv. När du efter en periods uppehåll återvänder till spektaklet kommer du att se tv med helt nya ögon och uppmärksamma saker du inte sett innan. Detsamma gäller dags och kvällstidningar och kanske egentligen all media.

Innan någon tillskriver mig åsikter jag inte har så vill jag förtydliga att ingen "-ism" nämnd i inlägget ska kopplas samman med mig. Inga andra "-ismer" heller för den delen. Inlägget är menat att vara informativt men eftersom det handlar om propaganda så kan du förvisso börja leta här om du vill.

fredag 16 december 2011

Dummaste användarna 2011, Facebook, Twitter eller Google?

Finns det hopp för mänskligheten?


Now that Facebook, Google and Twitter have all published their year-in-review lists, we can definitively answer the question of, Who was dumber in the year 2011: Facebook, Google or Twitter users? Hard to tell ('cause they were all pretty dumb.)
Each year, Google, Facebook and Twitter's year-end hot topic lists offer a reliably depressing look into the internet's soul. Let's compare them to see which group of users Googled, Twittered or Facebooked the stupidest bullshit last year:

Ska sociala medier påverka din kreditvärdighet?

Ordet kreditvärdighet retar mig. Om banken finner att du har fel vänner får du ingen kredit. Hittar dom någonting dom inte gillar på din Facebook, twitter, linkedin eller någon av de andra sociala medierna får du ingen kredit. Om du inte betalar banken underrättar dom alla dina vänner om det i hopp om att du av ren förnedring ska blöda fram pengarna. Betalar du inte får dina vänner också sämre kreditvärdighet likväl som du får om någon av dom inte betalar. Betalar du som en duktig slav övertalar dom dina vänner att bli "kunder" också. F--k off. Snart är det bättre att låna av maffian. Eller, vänta nu...? Nu blev jag förvirrad.

Vill du ha fler skäl till att lägga av med Facebook bortsett från att du trots att det står det på ditt fejjan, inte har 589 vänner, så kan du fundera på vad mer Facebook används till utan att du vet om det, och av vilka? Ordet privat finns inte längre i folks medvetanden. Vad kommer härnäst, skattemyndighetsalgoritmer som går igenom alla bilder med dig på som dina vänner så snällt taggat och letar efter tecken på ett leverne som inte går ihop med din deklaration? Försäkringsbolag hittar en bild när  du röker och ändrar din premie? Är du sjukskriven får du inte se pigg glad och frisk ut och så vidare hela vägen till åsiktsregistrering och hela klabbet. Låter det för jobbigt för snokare att sitta och leta igenom allt? Varje gång du taggas på en bild blir en algoritm någonstans allt säkrare på att känna igen dig från alla möjliga håll så det behövs inte, du och dina vänner gjorde grovjobbet. Nu vägrar jag som sagt använda fejjan så jag vet ärligt talat inte om dom infört automatisk identifiering av personer på bilder ännu, men jag vågar gissa på att det är så. Någon fejjanfanatiker rättar mig nog om jag har fel. Inget är privat på facebook, inga konversationer, bilder eller någonting alls oavsett om det står så.


Let’s take a trip with the Ghost of Christmas Future. The year is 2016, and George Bailey, a former banker, now a part-time consultant, is looking for a 30-year fixed-rate mortgage for a co-op in the super-hot neighborhood of Bedford Falls (BeFa). He has never missed a loan payment and has zero credit card debt. He submits his information to the online-only PotterBank.com, but halfway through the application process, the website asks for his Facebook login. Then his Twitter. Then LinkedIn. The cartoon loan officer avatar begins to frown as the algorithm discovers Mr. Bailey’s taxi-driving buddy Ernie was once turned down by PotterBank for a loan; then it starts browsing his daughter Zuzu’s photo album, “Saturday Nite!” And what was this tweet from a few years back: “FML, about to jump off a goddamn bridge”?
A new wave of startups is working on algorithms gathering data for banks from the web of associations on the internet known as “the social graph,” in which people are “nodes” connected to each other by “edges.” Banks are already using social media to befriend their customers, and increasingly, their customers’ friends. The specifics are still shaking out, but the gist is that eventually, social media will account for at least the tippy-top of the mountain of data banks keep on their customers.
“There is this concept of ‘birds of a feather flock together,’” said Ken Lin, CEO of the San Francisco-based credit scoring startup Credit Karma. “If you are a profitable customer for a bank, it suggests that a lot of your friends are going to be the same credit profile. So they’ll look through the social network and see if they can identify your friends online and then maybe they send more marketing to them. That definitely exists today.”

http://www.betabeat.com/2011/12/13/as-banks-start-nosing-around-facebook-and-twitter-the-wrong-friends-might-just-sink-your-credit/?show=all


Bara för shits and giggles, gamla men sevärda små klipp:


Hur man "stjäl" en amerikansk drönare

Enligt The Christian Science Monitor så övertalade Iran drönaren det pratats så mycket om, ni vet den som var på rutinuppdrag i Afghanistan men "råkade" hamna i Iranskt luftrum, på ett ganska finurligt sätt. Istället för att ge sig på att knäcka kommunikationsprotokollet USA använder för att fjärrstyra den, så störde dom istället ut kommunikationen helt vilket får drönaren att själv flyga hem med hjälp av GPS. Här fanns svagheten. Genom att spoofa (förfalska eller maskera) GPS-signalerna till drönaren fick dom den att tro att den befann sig vid sin hembas i Afghanistan, varpå den landade rakt i Iraniernas ivriga händer.

http://www.csmonitor.com/World/Middle-East/2011/1215/Exclusive-Iran-hijacked-US-drone-says-Iranian-engineer

Kommer någon ihåg de bisarra nyhetsrubrikerna för något år sedan om fåglar som ramlade döda från himlen i mängder världen över? Om inte annat kan vi kanske snart köpa killer-drones eller sentinels billigt från Kina på ebay.

torsdag 15 december 2011

Kontanter

Eftersom jag alltid använder kontanter så känner jag mig personligen utpekad av den här "informationsfilmen". Det började med ett missöde med ett kreditkort i början av mitt vuxna liv som fick mig att aldrig använda dom, "bränt barn skyr elden" eller vad det heter. Det var inte förrän lite senare jag insåg att det fanns andra poänger med att använda kontanter. Hursomhelst, enligt Department of Homeland Security gör det mig därför till en suspekt individ, underförstått kriminell eller terrorist. Det är trots allt bara den som vill dölja sina spår som ser värdet i kontanter. Förresten minns jag ett avsnitt av Lyxfällan där herrarna rekommenderade veckans skuldtyngda människa att ta ut lönen i kontanter för att få en bättre överblick av sin ekonomi. Kan någon rapportera in detta misstänka beteende eller måste jag göra det själv?



Nedan finns ytterligare ett av många verk av DHS. Terrorister ringer enligt DHS till sina mål och frågar hur många vakter dom har, var dom kan gå in osedda, hur byggnadens struktur och allmänna säkerhet är, vilka områden som är minst bevakade etc. Notera också att DHS flikar in att du för att fortsätta snurra amerikas ekonomiska hjul måste fortsätta shoppa. Självklart inte med kontanter utan kreditkort. Musik och foto är välproducerat avsett att ge önskad psykologisk effekt. Hotet är verkligt och dessa åtgärder har sparat oräkneliga liv. (Never mind att miljontals människor dött i "kriget mot terrorn").  Att reflektera över alla bevakningskameror överallt är likaså ett misstänkt beteende.


Hittade filmen hos Lincoln, http://parasitstopp.wordpress.com

tisdag 13 december 2011

The Machine Stops

I en underjordisk värld lever människor isolerade i sina celler. Förmågan att leva på jordens yta har gått förlorad men människan har skapat Maskinen som tillgodoser alla behov. Vad du än kan vilja ha finns det en knapptryckning bort. Att träffas är inte längre önskvärt. Ingen vet längre hur man umgås och ingen har heller något behov av det. Maskinen ger ju möjlighet att se och höra vem som helst, var som helst, närsomhelst, inte riktigt som i verkligheten men gott nog. I sin cell har varje människa sin egna lilla fullt tillräckliga värld med artificiellt ljus och artificiell luft. I Maskinboken som varje människa tilldelas finns instruktioner om hur Maskinen hanteras så att den kan tillfredsställa alla behov, från doktorsanordningen som fälls ner från taket i händelse av sjukdom till sängen som fälls ut ur väggen när det artificiella ljuset tonas ned. Sin tid spenderar människorna med att genom maskinens kommunikationsrör studera och diskutera ideer med varandra. Att genomföra något är inte intressant, det behövs ju trots allt inte när Maskinen finns, utan ideerna i sig är det viktiga. Att resa med dom gamla luftskeppen är fortfarande tillåtet men sällsynt, Maskinen ger ju resandets alla fördelar men utan att behöva besväras med resandets nackdelar som att fysiskt träffa andra människor och att ta risken att lämna livet i den trygga cellen. Följ bara instruktionerna i Maskinboken så blir livet bekvämt och lekande lätt, utan faror, risker och obehag. För den som inte flitigt läser Maskinboken och uttrycker tvivel om Maskinens fullständighet kan Hemlöshet vänta. Tanken på Hemlöshet utanför Maskinen är skrämmande så människorna läser Maskinboken och lever i sina celler och klagomål till Maskinministeriet är sällsynta. Alla lever likadant med samma förutsättningar så att klaga är dessutom meningslöst.

Vashti lever som alla andra i Maskinen i sin cell och spenderar som alla andra sin tid med att diskutera ideer via Maskinens kommunikationsrör. En dag kontaktas hon av sin son via rören. Han förklarar att han har något att berätta men vägrar att göra det genom Maskinen. Han vill träffa henne i egen hög person vilket betyder att Vashti måste lämna sin cell och resa med luftskepp.

For a moment Vashti felt lonely. Then she generated the light, and the sight of her room, flooded with radiance and studded with electric buttons, revived her. There were buttons and switches everywhere - buttons to call for food for music, for clothing. There was the hot-bath button, by pressure of which a basin of (imitation) marble rose out of the floor, filled to the brim with a warm deodorized liquid. There was the cold-bath button. There was the button that produced literature. And there were of course the buttons by which she communicated with her friends. The room, though it contained nothing, was in touch with all that she cared for in the world. Vashanti's next move was to turn off the isolation switch, and all the accumulations of the last three minutes burst upon her. The room was filled with the noise of bells, and speaking-tubes. What was the new food like? Could she recommend it? Has she had any ideas lately? Might one tell her one's own ideas? Would she make an engagement to visit the public nurseries at an early date? - say this day month. To most of these questions she replied with irritation - a growing quality in that accelerated age. She said that the new food was horrible. That she could not visit the public nurseries through press of engagements. That she had no ideas of her own but had just been told one-that four stars and three in the middle were like a man: she doubted there was much in it. Then she switched off her correspondents, for it was time to deliver her lecture on Australian music. The clumsy system of public gatherings had been long since abandoned; neither Vashti nor her audience stirred from their rooms. Seated in her armchair she spoke, while they in their armchairs heard her, fairly well, and saw her, fairly well. She opened with a humorous account of music in the pre Mongolian epoch, and went on to describe the great outburst of song that followed the Chinese conquest. Remote and prim�val as were the methods of I-San-So and the Brisbane school, she yet felt (she said) that study of them might repay the musicians of today: they had freshness; they had, above all, ideas. Her lecture, which lasted ten minutes, was well received, and at its conclusion she and many of her audience listened to a lecture on the sea; there were ideas to be got from the sea; the speaker had donned a respirator and visited it lately. Then she fed, talked to many friends, had a bath, talked again, and summoned her bed. The bed was not to her liking. It was too large, and she had a feeling for a small bed. Complaint was useless, for beds were of the same dimension all over the world, and to have had an alternative size would have involved vast alterations in the Machine. Vashti isolated herself-it was necessary, for neither day nor night existed under the ground-and reviewed all that had happened since she had summoned the bed last. Ideas? Scarcely any. Events - was Kuno's invitation an event? By her side, on the little reading-desk, was a survival from the ages of litter - one book. This was the Book of the Machine. In it were instructions against every possible contingency. If she was hot or cold or dyspeptic or at a loss for a word, she went to the book, and it told her which button to press. The Central Committee published it. In accordance with a growing habit, it was richly bound.
Sitting up in the bed, she took it reverently in her hands. She glanced round the glowing room as if some one might be watching her. Then, half ashamed, half joyful, she murmured 'O Machine! O Machine!' and raised the volume to her lips. Thrice she kissed it, thrice inclined her head, thrice she felt the delirium of acquiescence. Her ritual performed, she turned to page 1367, which gave the times of the departure of the air-ships from the island in the southern hemisphere, under whose soil she lived, to the island in the northern hemisphere, whereunder lived her son. She thought, 'I have not the time.' She made the room dark and slept; she awoke and made the room light; she ate and exchanged ideas with her friends, and listened to music and attended lectures; she make the room dark and slept.Above her, beneath her, and around her, the Machine hummed eternally; she did not notice the noise, for she had been born with it in her ears. The earth, carrying her, hummed as it sped through silence, turning her now to the invisible sun, now to the invisible stars. She awoke and made the room light. 



Läs den korta berättelsen av E.M. Forster (1909) här

torsdag 8 december 2011

Android, samsung galaxy note, hatkärlek...

Min kära gamla nokia n900 har det sista halvåret inte riktigt varit sig lik. Den brukade vara ett litet kraftpaket på många sätt. Maemo hade riktig multitasking och "poweruser" som jag är så använde jag den faktiskt som dator. Att låta youtube rulla i bakgrunden samtidigt som jag läste/skrev mail, postade på bloggen eller surfade efter något annat var inga som helst problem. Utan att bli alltför nördig så hade den en mängd fördelar såsom att den körde X på linux vilket för mig och mina fellow nerds betydde att det var relativt enkelt att få igång saker som inte fanns från start. Tyvärr har hårdvaran insjuknat och fungerar nu bara högst sporadiskt till min stora sorg. Pansarkänslan telefonen gav har kanske uppmuntrat till mindre öm behandling och direkt skadliga aktiviteter. Jag ger den dock någon sorts medalj för lång och trogen tjänst då jag använt den i jobbet på resande fot över stora delar av landet och inte direkt behandlat den försiktigt. (läs tappat den på betonggolv etc.)

Mitt letande efter en ersättare gick inte så bra. Trots att n900:an hade drygt två år på nacken fanns inget som kom i närheten av vad jag hade vant mig vid men nu blev jag helt enkelt tvungen att skaffa något annat för vad vore jag utan en elektronisk gizmo vid min sida?

Valet blev en Samsung Galaxy Note. Jag är medveten om att jag skiljer mig från mängden när det gäller mina krav på gizmos och att majoriteten nog inte håller med om mina åsikter men jag tänkte ändå ventilera mig lite här.

Jag börjar med det positiva, det måste det ju finnas eftersom jag valde just en Note.


  • Skärmen. Skärmen skärmen skärmen. Den är helt underbar. Att läsa om hur stor den är, den otroliga bildkvaliteten med fantastisk kontrast, upplösningen på 800x1280 ger ingen rättvis bild om hur bra den är. Man måste efter att ha öppnat den lilla kartongen och tagit telefonen i sin hand samla sig efter den första "holy shit" och prova den lite. Att surfa är ett rent nöje, webbsidor kan tack vare skärmen läsas i sin helhet utan en massa zoom, youtube och video är som förväntat helt makalöst. Webbläsaren från samsung är gpu-accelererad och drabbas inte av flashtrötthet som annars har en förmåga att göra allt segt som sirap.
  • Hårdvaran i allmänhet ger ett gott kvalitetsintryck och känns inte riktigt lika pansar som n900:an men inte långt ifrån.
  • Den är SNABB. Utan problem kan den hantera allt man kastar på den inklusive galna saker jag som nörd gör (se nedan)
Eftersom det alltid är roligare att klaga och gnälla på saker så låt oss göra det.

Android. För h-e. Moderna gizmos som den här är rena ferraris mot flertalet av datorerna jag ägt men android stryper effektivt alla försök att utnyttja det. Starta ett youtubeklipp och försök läsa mailet som just ramlade in och poff, webläsaren sätts i inaktivt läge, klippet tystnar och allt det roliga upphör. Med den här otroliga skärmen skulle jag uppskatta att kunna göra två saker samtidigt men nej, no go. Vad värre är och det här gäller android överlag, jag har inte ens administrativa rättigheter till min egen gizmo. Det dryper av märkliga processer jag inte vet vad det är, inte litar på och inte vill ha men jag kan inte döda dom. Det går naturligtvis att fixa genom att "roota" men det ska inte behövas. Det är MIN telefon, kan jag få bestämma tack?

Google. För h-e. Att se till att jag inte blir spårad och lokaliserad och att jag kan använda min telefon utan att allt jag gör sparas av google är ett rejält projekt (och säkerligen lönlöst då det på ett eller annat sätt spåras ändå). Mina kontakter och min kalender synkas hit och dit, google vill att alla mina inställningar inklusive lösenordet till mitt wifinät ska sparas på deras servrar, etc etc. Kanske är jag onödigt motsträvig men jag upplever att jag blir påtvingad allt det här istället för att aktivt välja att låta google och fan vet vem mer ta del av mitt privatliv. Jag har dock faktiskt inte hittat några spår av Carrier IQ i just den här telefonen men det behöver inte betyda att det inte finns, eller att något liknande inte finns.

Det finns dock fördelar med Android. I botten rullar en linuxkärna, vilket betyder att med lite vilja kan man böja till saker som man vill ha dom. Det går faktiskt att köra exempelvis ubuntu eller debian (för den oinvigde så är det linuxdistributioner) genom chroot och få det att rulla parallellt med android. På så sätt kan man köra en riktig skrivbordsmiljö separerat från android. Vill du kan du då på din telefon köra openoffice, bildredigeringsprogram, webbläsare och det mesta annat du kan köra på en riktig linuxdist och faktiskt med Noten:s hårdvara med fullt acceptabel prestanda också, samtidigt som android rullar opåverkat i bakgrunden så du fortfarande har kvar sms, telefoni etc. Om du är riktigt knasig kan du till och med köra en egen webbserver, perl och python, databaser, kompilera saker direkt för målarkitekturen eller vad som nu kan tänkas locka dig. Det är inte fullt så bra som det låter, nackdelen är att android som sagt inte kör X, vilket betyder att det enda sättet att se din glänsande nya fina skrivbordsmiljö är att installera en vncserver och ansluta till localhost med en vncklient. Det gör att även om det egentligen går hyffsat snabbt kan grafiken upplevas lite trött men enligt mig ändå fullt användbart. Vncservern betyder också att du från din dator kan ansluta via vnc och använda din fina lilla linuxdator med mus och tangentbord och en riktig monitor. Skärmdumpen nedan är från min telefon, det är debian med lxde via chroot. Om du blir sugen så måste du kortfattat skaffa rootaccess (gör dig till chef), på valfritt sätt få in busybox (låter dig köra alla spännande kommandon som unixfolket gillar), se till att få in bash (det kanske går ändå men bash är trevligt), skaffa fram eller göra en egen image av debian eller vad du nu vill köra, och fixa några script för att få allt att fungera. Inte helt trivialt men inte helt superomöjligt heller. Webläsaren fungerar också finfint som synes.


Nog med nörderi för idag. Sluta nu läsa här och börja befria era telefoner vilka numer faktiskt är kompetenta datorer och förtjänar bättre än vad dom får!

(Galaxy note får utan några som helst problem plats i fickan, till och med en trång jeansficka.)