Lite då och då tillåter jag mig själv att helt spåna iväg på den här bloggen. Jag tänker göra det igen nu och om jag retar upp någon så må det vara hänt.
Närmast alla världens religioner delar en egenskap jag inte gillar, nämligen att de uppmanar dig att leta efter gud, frälsning, lycka eller vad man nu vill kalla det, överallt förutom i dig själv. Prova att påstå dig vara gud så hamnar du nog på hispan. Påståendet kan ju tyckas fullständigt galet, du, Gud? Skulle inte tro det pysen, kom ner på jorden igen. Andra skulle kalla dig satanist. Låt oss avdramatisera påståendet lite, vi kan säga att du är din egen gud istället så blir det lite mindre vasst. Jag gillar egentligen inte ordet gud, det är för laddat och leder vanligen tankarna fel. Jag syftar inte på den skäggige gubben i himlen eller någon annan typisk gudsbild. Poängen är att du och bara du ansvarar för dig själv och det enda du med säkerhet verkligen kan förändra är dig själv. Jag tar mig här friheten att påstå att de flesta religioner är skräddarsydda för att förhindra den insikten. (Jag ska inte slå ner religion allt för hårt, i vissa fall kan det kanske vara the lesser evil)
Du måste göra det och det men får absolut inte göra så och så. Följ dessa regler så får du belöning sen. Imorgon. Efter din död. Till och med vissa grenar av vetenskapen påstår nu att det enda som finns och någonsin kommer att finnas är nu, men belöningen får du sen? Du skall inga andra gudar hava. Att förstå meningen med att vara sin egen gud kan kanske betraktas som samhällsfarligt iallafall för den rådande (o)ordningen då den som förstår det inte längre beror av någon eller något annat, är inte lika lätt att kontrollera och kan inte förslavas.
Jag är inte troende. Ingen religion jag kunnat hitta uppfyller mina grundläggande kriterier på friskhet även om några grenar av filosofi kanske kommer nära. Jag tror dock att det faktiskt finns en osynlig hand i vår värld, en hand som skapat enorm kaos och terror och gör det än idag. Den här handen är inte gudomlig utan tvärtom högst mänsklig. Vill du kalla mig konspirationsnöt är du fri att göra det men för den med iallafall till hälften fungerande sinnen borde det vara uppenbart baserat på händelseutvecklingen i vår värld att det finns en sorts dold hierarki, att de som för oss ser ut att vara makthavare i själva verket inte är beslutsfattare. Jag tänker inte gå in närmare på det just nu, kanske blir det ett inlägg för någon annan dag.
Kanske kräver det en cyniker för att se det, men om man verkligen tittar på relationen mellan människor och deras husdjur så är faktiskt husdjuren i många fall slavar. Visst får dom mat, leksaker och kärlek men blir samtidigt tillsagda var dom får vara och inte, vad dom får göra och inte och är ju egentligen inte fria. Om det är en hund är chansen stor att hunden faktiskt vill vara din slav för att den genom åren avlats till att bli just den perfekta slaven. En slav som älskar att vara slav och därför inte upplever det så. I samma anda har den där osynliga handen genom generationerna anpassat människor till att bli nästan som hunden. Religion som varit verktyget historiskt sett har tappat lite av sin makt i väst men har bytts ut mot andra lika effektiva saker.
Många har nog någon gång hört rösten djupt inuti som ömsom skriker ömsom viskar att du inte lever det liv du vill eller är menad att leva. Den säger att något är fel, att allt borde vara annorlunda, att det borde kännas lättare att leva eller att något saknas. Det här är min blogg så jag spekulerar så mycket jag vill här och hör sen! Den rösten i människan är farlig för den osynliga handen, det är den rösten som kan driva människor till självständighet och förståelse, till att skapa ett liv oberoende av parasiterna eller den osynliga handen. Det är därför av yttersta vikt att stimulera människor med något som ger önskat resultat, som tystar rösterna och upprätthåller status quo.
Vi känner din smärta och förser dig därför med närmast oändliga valmöjligheter i att skapa din person. Du kan färga ditt hår svart och gilla gothgrejen, du kan lyfta skrot, tatuera dig och vara macho, du kan bli rik och känd (om du inte har något emot att kliva på några tår), du kan köra ford, toyota eller volkswagen, använda apples prylar eller googles, valmöjligheterna är nästan oändliga. Lider du i något ögonblick av klarsynthet av dåligt samvete för världens orättvisor ordnar vi välgörenhet dit du kan skicka dina pengar. Självklart tillåts ingenting verkligt världsomvälvande utan mestadels skickligt konstruerat känslomässigt effektivt nonsens som inte egentligen förändrar något förutom att skapa mer pengar till dom som redan har. (Undantag finns säkert) +1 till den som tänkt på vad ordet underhållning egentligen betyder! Betyder det något positivt, att du hålls uppe underifrån av något för att underlätta eller betyder det vad det låter som, något konstruerat för att hålla dig under? Under-hållning? Något som ser till att du förblir en orkeslös, viljelös konsument? Om du trots allt är smart nog att se den den lilla nästintill osynliga röda tråden i världens sömmar, vad ska du göra åt det? Du är ur form, trots din utbildning obildad (medvetet så), fördummad, trött och kanske fet. Sorry om det gör någon arg, men jag kan säga vad du tänker göra. Du kommer att stöta bort sådana tankar, ladda ner den senaste pull my finger-appen till din telefon, titta en stund på hypnosmaskinen i vardagsrummet och somna om. Det är inte ditt eller folkets fel, det är helt enkelt så det är ordnat.
Den osynliga handen och parasiterna kan bara fungera sålänge du älskar ditt slaveri såpass att du självmant försvarar och slåss för det. Du FÅR inte förstå att du är din egen gud. Om folket gjorde det skulle saker med snabb takt förändras.
Folk skulle sluta demonstrera på Wall Street och andra ställen med arga plakat för att försöka förändra alla andra istället för sig själva. Istället skulle dom kasta sitt dyra starbuckskaffe i papperskorgen, gå hem och helt enkelt förändra sina egna liv så att de parasiter de försöker ändra med demonstrationer och plakat helt enkelt kastades ut och förlorade sin makt. Detsamma gäller de flesta problem mänskligheten har. Gillar du inte alla "krig mot whatever", vägra att stödja eller medverka till något som har med det att göra då. Gillar du inte finansmaffian... Gissa vad du kan göra? Gillar du inte det såkallade demokratiska system vi har, well... Acceptera det inte då? Plakat och demonstrationer fungerar inte. Peace, love, bla bla. Var är kärleken nu?
Jag vill påstå att det är den som inte ser sig själv som sin egen gud som är farlig. Det är dessa människor som kommer att uträtta illdåd i någots namn, bli sektmedlemmar eller till och med leda galenskaper. Oförmågan att se värde i sig själv skapar det omättliga behovet av att skapa sin person baserat på externa saker, politik, religion, bilar, varumärken och så vidare. Jag säger inte att individualism är fel, tvärtom. Jag menar bara att en personlighet baserad på yttre högst föränderliga ting förr eller senare kommer att komma tillbaka till ingenting och behöva mer personlighetsstimulans. Här kommer vi in på ämnet egot som är alldeles för brett för att tas upp nu. I korthet så är ditt ego skyddsbarriären mellan dig och ditt undermedvetna, det är oerhört starkt och kan göra dig fysiskt sjuk eller till och med välja att döda dig för att skydda dig mot ditt undermedvetna. Någonstans läste jag en liknelse mellan människor och instrument. De flesta människor är idag ostämda och totalt disharmoniska så att dom tillsammans skapar någon sorts ordnad disharmoniorkester men intalar sig själva att det är någon ny sorts avantgardemusik som bara kräver lite inlyssning för att gilla. Det är alltså den harmoniske som inte passar in och spelar falskt. Till det ögonblick människan inser att det enda dom behöver förändra är sig själva så lär disharmonin fortsätta. Förmågan att höra avantgardemusiken i vårt samhälle för vad det är, skräp, förändrar också synen på vem som egentligen är galen och sjuk.
Jag har inte läst igenom det här så det är fullt möjligt att det är jag som framstår som galen. So be it. I never promised you a rosegarden. Fundera ut din egna filosofi eller låt den franske servitören visa dig istället.
Visar inlägg med etikett filosofi. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett filosofi. Visa alla inlägg
måndag 26 december 2011
torsdag 4 augusti 2011
(Varning: Filosofi) Finns det någon sanning i religion?
Det här inlägget kanske inte blir så populärt, men popularitet spelar mindre roll för mig.
Jag tänker påstå att de största religionerna inte är någonting annat än ett medvetet sätt att hålla kvar människor i okunskap, ett verktyg helt enkelt. Eftersom jag har rätt att säga och skriva vad jag vill (tror jag iallafall, vi får väl se) så skäms jag inte heller. I religionerna finns inga bevis så jag anser inte att jag behöver presentera några heller. Jag kan medge att viss österländsk tro är lite mer ren i sitt syfte men har dock ändå förvanskats till att komma väldigt nära religion.
Ni är fria att kalla mig galen, men för den som faktiskt studerar religion på ett icketroende sätt och ser det mer symboliskt så är det lätt att komma till slutsatsen att sanning och visdom faktiskt gömts i skrifterna men på ett sätt som ingen ska förstå. Jag är inte ensam om att tro att historierna faktiskt ursprungligen kommer från någon tidigare civilisation som var mer utvecklad och avancerad än vår, men medvetet förvanskats eller omedvetet missförståtts till vad det blivit nu.
Den uppmärksamme hittar referenser till siffrorna 4,7 och 11 överallt, (i viss mån även 8). Om du inte har reflekterat över detta så är jag säker på att du nu när du fått tipset kommer att hitta dessa siffror överallt, till och med nu i modern tid i vårt "fria" samhälle. I skrifterna har dessa siffror bakats in i allsköns fantastiska historier med djup underliggande symbolik. Religion ska inte tas bokstavligt, vill man försöka förstå är det bättre att låta tankarna vara kreativa och försöka tyda symboliken istället för den bokstavliga meningen av de skrivna orden.
Vår tids vise män, forskarna, har kommit fram till en del underliga saker. Bland annat att det finns totalt 11 dimensioner, varav 4 är dimensioner vi kan uppfatta. Det finns alltså således 7 dimensioner under de 4 som utgör vår rumtid. (Den fysiska värld våra sinnen uppfattar). 8 är då den första dimensionen i de 4 vi upplever. Observera att jag inte påstår att något jag skriver nu är sanning heller, du skapar din egen sanning.
Om du redan nu tycker att jag helt tappat tråden, sluta läsa helt enkelt.
Vissa påstår/tror att universum är tvådelat. I den ena delen finns bara en sorts singularitet, vi, skaparen, eller hur man nu vill uttrycka det. Kom ihåg att vi är långt ute i det okända här, så om jag inte gör det rättvisa med mina ord, ursäkta. Från denna singularitet vilket egentligen är vi, gud, allt, kommer den andra delen av universum. Det här är som sagt ganska djupt så om du inte håller med, förstår eller vill kännas vid det så är det förståeligt. Kanske är det enklast att likna den andra halvan av universum vid en dröm, eller ett sorts hologram. Tänk dig symbolen för evighet, den liggande 8:an. I den ena delen finns singulariteten, i den andra finns hologrammet, illusionen, eller drömmen. Proportionerna blir dock fel, den ena halvan av den liggande 8:an ska vara extremt liten och den andra gigantiskt stor. Tänk dig en ärta på ytan av en planet. Från den lilla ärtan, singulariteten, eminerar det stora universum och vi. Se den lilla ärtan som en individ och den stora delen som individens dröm så blir det kanske enklare. Information strömmar konstant fram och tillbaka genom dessa två, följ strecken i den liggande 8:an så blir konceptet tydligt.
Det är vad påståenden som "vi är alla gud" och "vi är alla en" syftar på. Enkelt uttryckt, vi är vår egen dröm och skapar därigenom vår egen verklighet från den lilla ärtan till den stora delen. Upplevelsen av separation är en illusion. Detta kan vara ett skäl till att universums minsta byggsten inte går att hitta, hur mycket vi än försöker kommer något mindre att uppstå för att inte förstöra illusionen (se oss själva). Samma förklaring kan kanske appliceras på att försöka hitta universums slut, det går inte eftersom det kommer att bli större i takt med att vi observerar och granskar det.
Vetenskapen har som sagt på senare tid kommit fram till ganska fantastiska slutsatser som är minst lika otroliga som ovan teori. Exempelvis har det bevisats att man bara genom att observera ett skeende i själva verket genom handlingen att observera, också förändrar skeendet. (Se exempelvis "the double slit experiment"). Man har också visat att partiklar kan fås att höra samman oavsett avstånd, så att det som görs med den ena partikeln återspeglas hos den andra men direkt motsatt. (se quantum entanglement)
Om du tycker att jag tappat all trovärdighet nu, so be it. För den som blir intresserad, läs exempelvis mer om kvantmekanik, det är otroligt intressant och fascinerande och en bra övning för att vidga sitt sätt att tänka.
Bloggen återgår nu till det normala igen.
Jag tänker påstå att de största religionerna inte är någonting annat än ett medvetet sätt att hålla kvar människor i okunskap, ett verktyg helt enkelt. Eftersom jag har rätt att säga och skriva vad jag vill (tror jag iallafall, vi får väl se) så skäms jag inte heller. I religionerna finns inga bevis så jag anser inte att jag behöver presentera några heller. Jag kan medge att viss österländsk tro är lite mer ren i sitt syfte men har dock ändå förvanskats till att komma väldigt nära religion.
Ni är fria att kalla mig galen, men för den som faktiskt studerar religion på ett icketroende sätt och ser det mer symboliskt så är det lätt att komma till slutsatsen att sanning och visdom faktiskt gömts i skrifterna men på ett sätt som ingen ska förstå. Jag är inte ensam om att tro att historierna faktiskt ursprungligen kommer från någon tidigare civilisation som var mer utvecklad och avancerad än vår, men medvetet förvanskats eller omedvetet missförståtts till vad det blivit nu.
Den uppmärksamme hittar referenser till siffrorna 4,7 och 11 överallt, (i viss mån även 8). Om du inte har reflekterat över detta så är jag säker på att du nu när du fått tipset kommer att hitta dessa siffror överallt, till och med nu i modern tid i vårt "fria" samhälle. I skrifterna har dessa siffror bakats in i allsköns fantastiska historier med djup underliggande symbolik. Religion ska inte tas bokstavligt, vill man försöka förstå är det bättre att låta tankarna vara kreativa och försöka tyda symboliken istället för den bokstavliga meningen av de skrivna orden.
Vår tids vise män, forskarna, har kommit fram till en del underliga saker. Bland annat att det finns totalt 11 dimensioner, varav 4 är dimensioner vi kan uppfatta. Det finns alltså således 7 dimensioner under de 4 som utgör vår rumtid. (Den fysiska värld våra sinnen uppfattar). 8 är då den första dimensionen i de 4 vi upplever. Observera att jag inte påstår att något jag skriver nu är sanning heller, du skapar din egen sanning.
Om du redan nu tycker att jag helt tappat tråden, sluta läsa helt enkelt.
Vissa påstår/tror att universum är tvådelat. I den ena delen finns bara en sorts singularitet, vi, skaparen, eller hur man nu vill uttrycka det. Kom ihåg att vi är långt ute i det okända här, så om jag inte gör det rättvisa med mina ord, ursäkta. Från denna singularitet vilket egentligen är vi, gud, allt, kommer den andra delen av universum. Det här är som sagt ganska djupt så om du inte håller med, förstår eller vill kännas vid det så är det förståeligt. Kanske är det enklast att likna den andra halvan av universum vid en dröm, eller ett sorts hologram. Tänk dig symbolen för evighet, den liggande 8:an. I den ena delen finns singulariteten, i den andra finns hologrammet, illusionen, eller drömmen. Proportionerna blir dock fel, den ena halvan av den liggande 8:an ska vara extremt liten och den andra gigantiskt stor. Tänk dig en ärta på ytan av en planet. Från den lilla ärtan, singulariteten, eminerar det stora universum och vi. Se den lilla ärtan som en individ och den stora delen som individens dröm så blir det kanske enklare. Information strömmar konstant fram och tillbaka genom dessa två, följ strecken i den liggande 8:an så blir konceptet tydligt.
Det är vad påståenden som "vi är alla gud" och "vi är alla en" syftar på. Enkelt uttryckt, vi är vår egen dröm och skapar därigenom vår egen verklighet från den lilla ärtan till den stora delen. Upplevelsen av separation är en illusion. Detta kan vara ett skäl till att universums minsta byggsten inte går att hitta, hur mycket vi än försöker kommer något mindre att uppstå för att inte förstöra illusionen (se oss själva). Samma förklaring kan kanske appliceras på att försöka hitta universums slut, det går inte eftersom det kommer att bli större i takt med att vi observerar och granskar det.
Vetenskapen har som sagt på senare tid kommit fram till ganska fantastiska slutsatser som är minst lika otroliga som ovan teori. Exempelvis har det bevisats att man bara genom att observera ett skeende i själva verket genom handlingen att observera, också förändrar skeendet. (Se exempelvis "the double slit experiment"). Man har också visat att partiklar kan fås att höra samman oavsett avstånd, så att det som görs med den ena partikeln återspeglas hos den andra men direkt motsatt. (se quantum entanglement)
Om du tycker att jag tappat all trovärdighet nu, so be it. För den som blir intresserad, läs exempelvis mer om kvantmekanik, det är otroligt intressant och fascinerande och en bra övning för att vidga sitt sätt att tänka.
Bloggen återgår nu till det normala igen.
torsdag 21 juli 2011
Mitt mest meningslösa inlägg hittils
Jag minns än idag en dröm jag drömde när jag var precis lagom gammal att börja i skolan. Det var nog en ganska normal dröm för en kille som jag i den åldern så det är inte därför jag minns den. Jag drömde att jag precis som Stålmannen kunde flyga, snabbt och graciöst. Den drömmen kan jag gissa att fler småkillar haft genom åren så drömmen i sig var nog inte unik. Jag flög längs gatorna i kvarteret där jag växte upp, fram och tillbaka. När jag tänker på det nu så kan jag tycka att det var märkligt att jag flög just där när hela världen fanns att utforska men samtidigt förstår jag att det nog berodde på att världen bara var så stor för mig. Någonstans i flygandet hände något som jag sedan försökt framkalla igen men inte lyckats. Jag kom helt enkelt på att det här inte kan stämma, jag är inte Stålmannen och kan inte flyga och det här kan oavsett hur häftigt det var, inte vara på riktigt. Det gick helt enkelt upp för mig att det var en dröm och ingenting annat men jag vaknade inte. Jag kan inte riktigt förklara hur det gick till men när jag blev medveten om att jag drömde så kunde jag plötsligt styra vad som hände och jag upplevde allt lika starkt som när jag var vaken.
Fenomenet kallas klardrömmar vet jag nu. Oroa er inte, jag ska inte urarta i New age och parapsykologi så sluta inte läsa av någon sådan oro. Jag tar upp det för att jag nu när jag blivit en smula äldre börjar förstå hur djupt det påverkade mig. Att det var konstigt förstog jag iallafall så jag behöll det för mig själv.
Jag tror nu att det förändrade mitt sätt att tänka och mitt sätt att uppfatta saker. På något sätt fick det mig att alltid ifrågasätta, speciellt om det rörde saker som alla andra bara accepterade. Jag gjorde det inte öppet eftersom jag var en blyg liten kille med tjocka glasögon som helst inte ville synas alls, så jag nöjde mig med att betrakta och fundera för mig själv istället.
I vuxen ålder har jag nått en bättre förmåga att uttrycka mig så om jag skulle försöka förklara det nu utan att snurra in mig alltför djupt i ämnen väldigt få läsare är intresserad av skulle det bli ungefär såhär:
Om jag kunde få en dröm att bli lika verklig för mig som det är att jag nu skriver detta, vad är då egentligen verkligt? Vad är sant, vad är inte sant? Vad är viktigt, vad är det inte?
I efterhand, även om mitt liv inte är slut ännu, så kan jag konstatera att det här sättet att tänka gett mig fördelar i livet. Om det är värt det eller inte är en annan fråga för det gör, förutom att inte passa in socialt i ett samhälle med mycket tydliga ramar att hålla sig inom, att jag ibland måste anstränga mig väldigt hårt för att inte anse att människan är en återvändsgränd. Ett sådant synsätt gör livet svårt att leva så jag försöker undvika den slutsatsen även om den kanske är korrekt. Jag kan dock inte låta bli att iallafall påpeka att möjligheterna är stora att liv är en fläck på mästerverket universum, repan i lacken på BMW:n. Det där som inte ska vara.
Jag kan tänka mig att du som läsare nu börjar undra vad poängen är med det här inlägget. Det gör jag också. Det här är bara en av alla tusentals bloggar som dagligen fylls med poänger så jag tror inte det är någon stor förlust om just det här inlägget på den här bloggen inte har någon. Kanske är det också en brist i oss, vår tro på mening och poänger? Är det kanske grundproblemet, att egot som utvecklats i oss alltid kräver en mening och poäng så att det letar tills det hittar en istället för att inse att det kanske inte finns någon? Finns ingen kan man alltid hitta på en i heliga böcker eller som jag gör nu:
Läs wikipedias "List of common misconceptions" för en lätt fingervisning om hur mycket vi tar för sanning utan att ifrågasätta.
http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_common_misconceptions
Fenomenet kallas klardrömmar vet jag nu. Oroa er inte, jag ska inte urarta i New age och parapsykologi så sluta inte läsa av någon sådan oro. Jag tar upp det för att jag nu när jag blivit en smula äldre börjar förstå hur djupt det påverkade mig. Att det var konstigt förstog jag iallafall så jag behöll det för mig själv.
Jag tror nu att det förändrade mitt sätt att tänka och mitt sätt att uppfatta saker. På något sätt fick det mig att alltid ifrågasätta, speciellt om det rörde saker som alla andra bara accepterade. Jag gjorde det inte öppet eftersom jag var en blyg liten kille med tjocka glasögon som helst inte ville synas alls, så jag nöjde mig med att betrakta och fundera för mig själv istället.
I vuxen ålder har jag nått en bättre förmåga att uttrycka mig så om jag skulle försöka förklara det nu utan att snurra in mig alltför djupt i ämnen väldigt få läsare är intresserad av skulle det bli ungefär såhär:
Om jag kunde få en dröm att bli lika verklig för mig som det är att jag nu skriver detta, vad är då egentligen verkligt? Vad är sant, vad är inte sant? Vad är viktigt, vad är det inte?
I efterhand, även om mitt liv inte är slut ännu, så kan jag konstatera att det här sättet att tänka gett mig fördelar i livet. Om det är värt det eller inte är en annan fråga för det gör, förutom att inte passa in socialt i ett samhälle med mycket tydliga ramar att hålla sig inom, att jag ibland måste anstränga mig väldigt hårt för att inte anse att människan är en återvändsgränd. Ett sådant synsätt gör livet svårt att leva så jag försöker undvika den slutsatsen även om den kanske är korrekt. Jag kan dock inte låta bli att iallafall påpeka att möjligheterna är stora att liv är en fläck på mästerverket universum, repan i lacken på BMW:n. Det där som inte ska vara.
Jag kan tänka mig att du som läsare nu börjar undra vad poängen är med det här inlägget. Det gör jag också. Det här är bara en av alla tusentals bloggar som dagligen fylls med poänger så jag tror inte det är någon stor förlust om just det här inlägget på den här bloggen inte har någon. Kanske är det också en brist i oss, vår tro på mening och poänger? Är det kanske grundproblemet, att egot som utvecklats i oss alltid kräver en mening och poäng så att det letar tills det hittar en istället för att inse att det kanske inte finns någon? Finns ingen kan man alltid hitta på en i heliga böcker eller som jag gör nu:
Läs wikipedias "List of common misconceptions" för en lätt fingervisning om hur mycket vi tar för sanning utan att ifrågasätta.
http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_common_misconceptions
torsdag 14 juli 2011
The Menace Within
What happened in the basement of the psych building 40 years ago shocked the world. How do the guards, prisoners and researchers in the Stanford Prison Experiment feel about it now?
By Romesh ratnesar
It began with an ad in the classifieds.
Male college students needed for psychological study of prison life. $15 per day for 1-2 weeks. More than 70 people volunteered to take part in the study, to be conducted in a fake prison housed inside Jordan Hall, on Stanford's Main Quad. The leader of the study was 38-year-old psychology professor Philip Zimbardo. He and his fellow researchers selected 24 applicants and randomly assigned each to be a prisoner or a guard.
Zimbardo encouraged the guards to think of themselves as actual guards in a real prison. He made clear that prisoners could not be physically harmed, but said the guards should try to create an atmosphere in which the prisoners felt "powerless."
The study began on Sunday, August 17, 1971. But no one knew what, exactly, they were getting into.
http://www.stanfordalumni.org/news/magazine/2011/julaug/features/spe.html
Med erfarenhet från svenska fängelsen fann jag artikeln intressant. (Nej, jag är inte kriminell, man kan ha med fängelsen att göra ändå)
One thing that I thought was interesting about the experiment was whether, if you believe society has assigned you a role, do you then assume the characteristics of that role? I teach at an inner city high school in Oakland. These kids don't have to go through experiments to witness horrible things. But what frustrates my colleagues and me is that we are creating great opportunities for these kids, we offer great support for them, why are they not taking advantage of it? Why are they dropping out of school? Why are they coming to school unprepared? I think a big reason is what the prison study shows—they fall into the role their society has made for them.
Ovanstående stycke kräver eftertanke. Det gäller lika mycket för barn och ungdomar som växer upp i de förorter som många svenskar föraktar, som för svenska skuldslavar i finare villaområden.
måndag 11 juli 2011
Att vara fri
Skulle man fråga hundra människor vad frihet betyder skulle man med stor sannolikhet få hundra mer eller mindre olika svar. Skulle man dessutom sprida ut frågorna till människor från olika länder och ursprung skulle sannolikt svaren variera ännu mer. Troligen skulle människor med erfarenheter från krig, förtryck och alla andra hemskheter som faktiskt förekommer i världen definiera frihet som att vara fri från just krig och förtryck, medan många svenskar sannolikt skulle svara att frihet är att ha den där fina bilen, det där fina huset, den där fina båten och den där sköna semestern.
Vad det innebär för mig har jag precis börjat inse. Att jag inte är fängslad eller utsatt för förtryck är jag naturligtvis tacksam för så på sätt och vis kan jag nog kalla mig fri och jag är medveten om att jag är lyckligt lottad i förhållande till större delen av världens befolkning.
Med det sagt så tänker jag ändå påstå att jag och majoriteten av svenskarna ändå inte är fria. Vi har någon sorts falsk frihet, en illusion av hög materiell standard och välfärd. Alla volvos, villor, sommarstugor och båtar är kattguld. Enklast är det kanske att jämföra med den nakne kejsaren även om liknelsen börjar bli sliten.
Illusionen eller kattguldet är så effektiv att många aldrig inser att det inte är på riktigt. Antagligen beror det på att det är en verklighet ingen vill se.
De flesta i min ålder vill naturligtvis ha det som generationen före oss har. Allt det vanliga i materiell välfärd, ni vet, villa, volvo och allt det där. Den bistra sanningen, verkligheten som ingen vill se, är att väldigt få av dom har det på riktigt. De flesta har aldrig funderat på att dom INTE äger sitt hus, sin bil, eller sin båt. Många kommer aldrig att äga sitt hus. Jag vet, det låter galet, men det är sanningen. Bilen tappar sitt värde så fort att den helt enkelt måste betalas av, men huset... Många i min generation har så stora skulder på just huset att det aldrig kommer att betalas av. Det är helt enkelt för mycket pengar för att klara av att betala under en livstid full av andra utgifter för mat, barn, transport och alla andra kostnader livet för med sig.
Det absolut genomsjuka i detta sjunker inte in. Man kan spekulera i om det beror på någon sorts psykologisk skyddsmekanism för att inte helt bli galen av vetskapen att huset man bor i, det som ska vara den trygga punkten i livet, i själva verket kräver en livstid av skuldslaveri och är allt annat än tryggt. Ja, slaveri. Den som har belånat hus kan prova att inte betala en månad och se efter vem huset tillhör. Med dagens huspriser får man alltså acceptera att för resten av livet inte ens äga huset man bor i utan hyra det av banken.
Det har passerat all vett och reson. Visst finns det delar av Sverige där man kan köpa ett hus och kunna betala av det och äga det men det är inte så där de flesta av någon anledning vill bo. Priserna är så långt förbi det vanligt folk har en chans att ha råd med att priset knappt är relevant längre hur konstigt det än låter. Visst, det har någon sorts sjuk logisk förklaring. Om huset kostar så mycket att beloppet är långt långt över vad en normal arbetarsvensson egentligen har råd med och det någonstans är givet att skulden kommer att jaga honom för resten av livet, spelar det någon roll med en miljon mer hit eller dit sålänge månadskostnad för boendet inte överstiger inkomsten? Argumentet "det spelar ingen roll hur mycket man har i lån, det viktiga är vad det kostar per månad" är faktiskt vanligt. Bankerna använder det ju själva när dom så generöst "beviljar" dig att få låna deras påhittade pengar mot ränta.
Tillgång och efterfrågan hör jag ofta som förklaring. Jag vill dock påstå att tillgången på kredit är avgörande. Om inte bankerna gav kredit skulle ingen i sanningens namn ha råd med dessa priser, därmed är tillgång och efterfrågan satt ur spel, eller åtminstonde manipulerade eller påverkade.
Jag har läst oräkneliga analyser av ekonomer och förståsigpåare och otaliga komplicerade förklaringar som motiverar prisnivån. Visst finns alternativet att det är jag som är en envis tjurskallig normalbegåvad mupp, självklart. Jag kan bara inte, om så mitt liv står på spel, se hur ett hus kan vara värt livslång skuldsättning med det praktiska resultatet att jobba ett helt liv för ett hus man aldrig får äga.
De flesta har dessutom lurats i att skenande huspriser är bra. Faktum är ju att det bara finns ett sätt att tjäna pengar på stigande huspriser och det är att sälja och sen inte köpa något nytt. Det här är en vanlig tankemiss. Om ditt hus stigit kraftigt i pris tillsammans med resten av husmarknaden och du säljer och köper ett annat, har då inte det huset med stor sannolikhet också ökat i pris? Du får en latent skatteskuld men inte mycket mer. Att göra bostadskarriär är alltså för flertalet, också en illusion. Om du ska tjäna pengar måste du hoppa av vilket de flesta inte gör.
För banker och mäklare är situationen naturligtvis angenäm och de gör tillsammans vad de kan för att folket inte ska inse att det är ett gigantiskt pyramidspel. Väldigt många svenska familjer kommer när luften går ur bubblan (alla bubblor spricker förr eller senare) att hamna i stora ekonomiska svårigheter och en del av dom kanske till och med blir tvungna att lämna sina hem. Det är mycket beklagligt och jag kan bara hoppas att alla som kommer att drabbas eller redan har drabbats riktar sin ilska åt rätt håll. Kanske för det något positivt med sig när dessa människor inser att de precis som kejsaren egentligen är nakna. Jag tycker inte heller att begreppet bolånetorsk är speciellt lyckat. Beteendet att skaffa en trygg plats, ett hem, är så hårt programmerat att det knappast går att undvika. Nedsättande ord bör nog användas om banker och mäklare istället som parasiterar på det för människan mycket grundläggande behovet att ha ett hem.
Kanske kan man också spekulera i om det faktum att de flesta av oss är skuldslavar och egentligen inte äger bilen och huset kan vara ett skäl till missförstånd mellan svenskar och många invandrare. Är det uppenbart för dom att svensken är skuldslav och det där fina huset och den där fina bilen med stora fälgar, extraljus och takbox egentligen inte är hans? Det är kanske fördomsfullt så det får stanna vid spekulationer och ingenting jag tänker påstå.
Det här är inte frihet, det är en form av modernt slaveri. Du får låna allt det där du så gärna vill ha av banken sålänge du fortsätter att slava, men slutar du blir du av med allt. Banken kräver dig på ränta på pengar dom inte hade att låna ut från början, äger dessutom huset tills du betalat tillbaka alla pengar dom hittat på plus ränta. Misslyckas du med slaveriet och inte får ihop nog med pengar tar dom huset medans du har kvar din skuld. Frihet? Knappast.
Många missförstår mig när jag försöker förklara det här. Dom tror att jag inte vill jobba. Det handlar inte om det, jag har absolut ingenting emot att jobba, jag vill bara inte göra det under slaveriliknande tvång ständigt pressad av hotet att bli av med allt. Att jobba för att tjäna pengar till sig själv är en sak, att jobba åt banken en helt annan.
Vad är frihet för dig?
Vad det innebär för mig har jag precis börjat inse. Att jag inte är fängslad eller utsatt för förtryck är jag naturligtvis tacksam för så på sätt och vis kan jag nog kalla mig fri och jag är medveten om att jag är lyckligt lottad i förhållande till större delen av världens befolkning.
Med det sagt så tänker jag ändå påstå att jag och majoriteten av svenskarna ändå inte är fria. Vi har någon sorts falsk frihet, en illusion av hög materiell standard och välfärd. Alla volvos, villor, sommarstugor och båtar är kattguld. Enklast är det kanske att jämföra med den nakne kejsaren även om liknelsen börjar bli sliten.
Illusionen eller kattguldet är så effektiv att många aldrig inser att det inte är på riktigt. Antagligen beror det på att det är en verklighet ingen vill se.
De flesta i min ålder vill naturligtvis ha det som generationen före oss har. Allt det vanliga i materiell välfärd, ni vet, villa, volvo och allt det där. Den bistra sanningen, verkligheten som ingen vill se, är att väldigt få av dom har det på riktigt. De flesta har aldrig funderat på att dom INTE äger sitt hus, sin bil, eller sin båt. Många kommer aldrig att äga sitt hus. Jag vet, det låter galet, men det är sanningen. Bilen tappar sitt värde så fort att den helt enkelt måste betalas av, men huset... Många i min generation har så stora skulder på just huset att det aldrig kommer att betalas av. Det är helt enkelt för mycket pengar för att klara av att betala under en livstid full av andra utgifter för mat, barn, transport och alla andra kostnader livet för med sig.
Det absolut genomsjuka i detta sjunker inte in. Man kan spekulera i om det beror på någon sorts psykologisk skyddsmekanism för att inte helt bli galen av vetskapen att huset man bor i, det som ska vara den trygga punkten i livet, i själva verket kräver en livstid av skuldslaveri och är allt annat än tryggt. Ja, slaveri. Den som har belånat hus kan prova att inte betala en månad och se efter vem huset tillhör. Med dagens huspriser får man alltså acceptera att för resten av livet inte ens äga huset man bor i utan hyra det av banken.
Det har passerat all vett och reson. Visst finns det delar av Sverige där man kan köpa ett hus och kunna betala av det och äga det men det är inte så där de flesta av någon anledning vill bo. Priserna är så långt förbi det vanligt folk har en chans att ha råd med att priset knappt är relevant längre hur konstigt det än låter. Visst, det har någon sorts sjuk logisk förklaring. Om huset kostar så mycket att beloppet är långt långt över vad en normal arbetarsvensson egentligen har råd med och det någonstans är givet att skulden kommer att jaga honom för resten av livet, spelar det någon roll med en miljon mer hit eller dit sålänge månadskostnad för boendet inte överstiger inkomsten? Argumentet "det spelar ingen roll hur mycket man har i lån, det viktiga är vad det kostar per månad" är faktiskt vanligt. Bankerna använder det ju själva när dom så generöst "beviljar" dig att få låna deras påhittade pengar mot ränta.
Tillgång och efterfrågan hör jag ofta som förklaring. Jag vill dock påstå att tillgången på kredit är avgörande. Om inte bankerna gav kredit skulle ingen i sanningens namn ha råd med dessa priser, därmed är tillgång och efterfrågan satt ur spel, eller åtminstonde manipulerade eller påverkade.
Jag har läst oräkneliga analyser av ekonomer och förståsigpåare och otaliga komplicerade förklaringar som motiverar prisnivån. Visst finns alternativet att det är jag som är en envis tjurskallig normalbegåvad mupp, självklart. Jag kan bara inte, om så mitt liv står på spel, se hur ett hus kan vara värt livslång skuldsättning med det praktiska resultatet att jobba ett helt liv för ett hus man aldrig får äga.
De flesta har dessutom lurats i att skenande huspriser är bra. Faktum är ju att det bara finns ett sätt att tjäna pengar på stigande huspriser och det är att sälja och sen inte köpa något nytt. Det här är en vanlig tankemiss. Om ditt hus stigit kraftigt i pris tillsammans med resten av husmarknaden och du säljer och köper ett annat, har då inte det huset med stor sannolikhet också ökat i pris? Du får en latent skatteskuld men inte mycket mer. Att göra bostadskarriär är alltså för flertalet, också en illusion. Om du ska tjäna pengar måste du hoppa av vilket de flesta inte gör.
För banker och mäklare är situationen naturligtvis angenäm och de gör tillsammans vad de kan för att folket inte ska inse att det är ett gigantiskt pyramidspel. Väldigt många svenska familjer kommer när luften går ur bubblan (alla bubblor spricker förr eller senare) att hamna i stora ekonomiska svårigheter och en del av dom kanske till och med blir tvungna att lämna sina hem. Det är mycket beklagligt och jag kan bara hoppas att alla som kommer att drabbas eller redan har drabbats riktar sin ilska åt rätt håll. Kanske för det något positivt med sig när dessa människor inser att de precis som kejsaren egentligen är nakna. Jag tycker inte heller att begreppet bolånetorsk är speciellt lyckat. Beteendet att skaffa en trygg plats, ett hem, är så hårt programmerat att det knappast går att undvika. Nedsättande ord bör nog användas om banker och mäklare istället som parasiterar på det för människan mycket grundläggande behovet att ha ett hem.
Kanske kan man också spekulera i om det faktum att de flesta av oss är skuldslavar och egentligen inte äger bilen och huset kan vara ett skäl till missförstånd mellan svenskar och många invandrare. Är det uppenbart för dom att svensken är skuldslav och det där fina huset och den där fina bilen med stora fälgar, extraljus och takbox egentligen inte är hans? Det är kanske fördomsfullt så det får stanna vid spekulationer och ingenting jag tänker påstå.
Det här är inte frihet, det är en form av modernt slaveri. Du får låna allt det där du så gärna vill ha av banken sålänge du fortsätter att slava, men slutar du blir du av med allt. Banken kräver dig på ränta på pengar dom inte hade att låna ut från början, äger dessutom huset tills du betalat tillbaka alla pengar dom hittat på plus ränta. Misslyckas du med slaveriet och inte får ihop nog med pengar tar dom huset medans du har kvar din skuld. Frihet? Knappast.
Många missförstår mig när jag försöker förklara det här. Dom tror att jag inte vill jobba. Det handlar inte om det, jag har absolut ingenting emot att jobba, jag vill bara inte göra det under slaveriliknande tvång ständigt pressad av hotet att bli av med allt. Att jobba för att tjäna pengar till sig själv är en sak, att jobba åt banken en helt annan.
Vad är frihet för dig?
lördag 2 juli 2011
Being there, Peter Sellers (1979)
För er som inte sett detta mästerverk...
Sellers spelar en efterbliven trädgårdsmästare som levt hela sitt liv i ett förnämt hus i Washington. Området huset ligger i blir mer och mer förslummat men det vet inte rollfiguren Chance någonting om. Hans liv består av att ta hand om husets trädgård, se på tv och att regelbundet få mat av husets personal.
En dag dör husets ägare och Chance tvingas ut i den verkliga världen utanför. Klädd i sin arbetsgivares fina kläder tar han med sig fjärrkontrollen till tv:n och beger sig ut.
Av en slump kommer Chance i kontakt med samhällets toppskikt och med uttalanden som "In the spring, there will be growth" misstas Chance för ett geni med djupa insikter i ekonomi.
För den som har tid att döda är den här filmen värd att ge några timmar av sitt liv. Vem vet, kanske ger den efterblivne trädgårdsmästaren dig något att fundera på? För den snåle eller för youtubegenerationen så finns filmen att se just på youtube.
(I filmens slutsekvens förekommer en pyramid med en symbol i toppen. Kan någon förklara vad den gör där?)
Sellers spelar en efterbliven trädgårdsmästare som levt hela sitt liv i ett förnämt hus i Washington. Området huset ligger i blir mer och mer förslummat men det vet inte rollfiguren Chance någonting om. Hans liv består av att ta hand om husets trädgård, se på tv och att regelbundet få mat av husets personal.
En dag dör husets ägare och Chance tvingas ut i den verkliga världen utanför. Klädd i sin arbetsgivares fina kläder tar han med sig fjärrkontrollen till tv:n och beger sig ut.
Av en slump kommer Chance i kontakt med samhällets toppskikt och med uttalanden som "In the spring, there will be growth" misstas Chance för ett geni med djupa insikter i ekonomi.
För den som har tid att döda är den här filmen värd att ge några timmar av sitt liv. Vem vet, kanske ger den efterblivne trädgårdsmästaren dig något att fundera på? För den snåle eller för youtubegenerationen så finns filmen att se just på youtube.
(I filmens slutsekvens förekommer en pyramid med en symbol i toppen. Kan någon förklara vad den gör där?)
fredag 27 maj 2011
Perspektiv
Cowboypresidenten Ronald Reagan sa en gång:
"In our obsession with antagonisms of the moment, we often forget how much unites all the members of humanity. Perhaps we need some outside, universal threat to make us recognize this common bond. I occasionally think how quickly our differences worldwide would vanish if we were facing an alien threat from outside this world"
För att vara helt sanningsenlig så sa han detta vid många tillfällen men aningens olika formulerat. Om han verkligen menade utomjordlingar eller bara pratade i metaforer kan vi låta vara osagt. Alldeles oavsett vad man tyckte om Herr Reagan som president eller vad man tror om utomjordiskt liv så är detta ett fantastiskt tankeexperiment. Om man föreställer sig en mer utvecklad livsform som tagit sig förbi alla hinder en civilisation stöter på under sin utveckling och lyckats undgå att förinta sig själva, vad skulle dom se på vår lilla boll vi kallar världen? Det är kanske inte alldeles för långsökt att tro att vi för länge sedan väckt deras uppmärksamhet. De ganska banala försök människan gör att kontakta eventuella andra varelser i universum i form av utsända radiosignaler bleknar nog i förhållande till vad vi omedvetet skickar för signaler i form av atombomber och all annan med människan förenlig verksamhet som kan detekteras långt utanför vår lilla jord.
Låt oss förutsätta att denna livsform är vänligt sinnad. Låt oss också anta att dessa varelser ser någon sorts värde i vår planet och/eller det liv som frodas(?) därpå. Vidare förutsätter vi något som kanske alla inte håller med om, att denna planet och dess invånare är i behov av hjälp.
Skulle inte problemet vara uppenbart för dessa varelser? Den vackra blå planeten har smittats av sjukdomen mänskligheten och äts i allt snabbare takt upp av dessa parasiters galenskaper. Här kanske läsaren protesterar över fräckheten att kalla mänskligheten för en sjukdom och avfärdar detta som misantropi. Må så vara. För er som fortsätter läsa, låt oss betrakta mänskligheten ur den främmande livsformens perspektiv.
Människan består förvisso av aningens genetiskt skilda variationer men ska väl ändå räknas som en art av liv. Denna art antar sig stå över all annan form av liv. Fantastiskt kreativa sagor har skapats för att säkra denna villfarelse. Den ganska absurda iden att allt måste ha ett syfte och om det inte har det är det meningslöst genomsyrar allt människan gör. Oräkneliga generationer av rasen har funderat sig galna över den djupaste frågan de kan komma på, vad är meningen med livet? Få reflekterar över att frågan förutsätter att det måste finnas en mening och därför är meningslös.
Begränsningarna i människans intellekt och det djupt rotade egot som skapar människans ständiga behov av bekräftelse får dom att omedvetet helt blunda för allt som talar emot deras mycket ömtåliga men mödosamt konstruerade världsbild. Människans hem är en rund boll med ett glödhett inre som på ytan svalnat tillräckligt för att inte förgöra dom. Bollen susar genom universum i obegriplig hastighet runt ett mycket större brinnande inferno som förser dom med precis lagom mycket ljus för upprätthålla liv istället för att förgöra det. Detta betraktas av människan som ytterst stabila och normala förhållanden när det i själva verket borde betraktas som det rakt motsatta, det vill säga, en närmast obegriplig rad av omständigheter och sammanträffanden av vilka samtliga är ytterst tillfälliga och övergående till sin natur.
Människan har uppfunnit konceptet pengar vilket från början hade ett enkelt och begripligt syfte. Pengar underlättade byteshandel genom att agera som en sorts ackumulator för värde. Nu är pengar huvudsyftet för närmast allt människan gör och finns det inga pengar att tjäna blir ingenting gjort oavsett om hela planeten skulle vinna på det. Allt värdesätts i pengar, till och med liv. När genialiska ideer föds patenteras eller skyddas ideerna på andra sätt så att uppfinnaren ska belönas och ingen annan av arten människan ska kunna stjäla den. Är det en tillräckligt revolutionerande ide för att äventyra inkomsten för dom som redan tjänar pengar stoppas den eller blir helt enkelt inte verklighet just för att dom som har alla pengar inte finansierar den. Stora världsomvälvande framsteg för mänskligheten är därför sällsynta och nya sorters tv-apparater betydligt vanligare. Att pengar egentligen bara är ett hjälpmedel som bäst har människan glömt. Systemet som utvecklats har satt större delen av pengarna i händerna på ett fåtal och för att dölja detta pumpas enorma mängder rök i form av komplicerade ekonomiska analyser och en oändlig ström av ekonomiska data kontinuerligt ut. Smoke and mirrors.
Visst finns liknande beteenden hos andra arter på jorden men inte alls i samma utsträckning. Djur dödar djur för att få föda men när det sker är skillnaden att lejonen inte dödar hela flocken utan bara lagom för att räcka till mat. Själviskt beteende är naturligtvis en del i att överleva men för människan upphör inte girigheten, tillräckligt är aldrig tillräckligt.
Människan har konstruerat tillräckliga mängder massförstörelsevapen för att förinta sig själva och hela planeten flera gånger om. De flesta av dessa vapen byggdes paradoxalt nog som ett skydd mot människan själv, men människor av det påhittade konceptet annan nationalitet. När det blev uppenbart vilket vansinne det var, byggdes fler av dessa vapen. Tanken var något människan kallade mutually assured destruction och planen var att om dessa vapen garanterat innebar samtliga parters utplånande skulle de aldrig användas. Mycket genialiskt.
Kanske borde vi som Reagan insinuerade vara oroliga för att bli hittade av en eventuell utomjordisk livsform? Chansen att de skulle se oss som något bra är försvinnande små. Kanske skulle de till och med se oss som vi ser på grisar, får eller hästar och helt enkelt förslava oss? Å andra sidan, en civilisation som kommit tillräckligt långt för att bege sig ut i universum kanske har lärt sig att låta allt ha sin gång och låter oss förinta oss själva? Eller skulle dom ge oss några goda råd om hur man lever i harmoni med allt?
Den bortgångna genialiska komikern Bill Hicks sa:
“I'm tired of this back-slapping "Isn't humanity neat?" bullshit. We're a virus with shoes, okay? That's all we are.”
Om detta retar någon med en annan bild av mänskligheten så säger Bill såhär:
“I love the Pope, I love seeing him in his Pope-Mobile, his three feet of bullet proof plexi-glass. That's faith in action folks! You know he's got God on his side.”
"In our obsession with antagonisms of the moment, we often forget how much unites all the members of humanity. Perhaps we need some outside, universal threat to make us recognize this common bond. I occasionally think how quickly our differences worldwide would vanish if we were facing an alien threat from outside this world"
För att vara helt sanningsenlig så sa han detta vid många tillfällen men aningens olika formulerat. Om han verkligen menade utomjordlingar eller bara pratade i metaforer kan vi låta vara osagt. Alldeles oavsett vad man tyckte om Herr Reagan som president eller vad man tror om utomjordiskt liv så är detta ett fantastiskt tankeexperiment. Om man föreställer sig en mer utvecklad livsform som tagit sig förbi alla hinder en civilisation stöter på under sin utveckling och lyckats undgå att förinta sig själva, vad skulle dom se på vår lilla boll vi kallar världen? Det är kanske inte alldeles för långsökt att tro att vi för länge sedan väckt deras uppmärksamhet. De ganska banala försök människan gör att kontakta eventuella andra varelser i universum i form av utsända radiosignaler bleknar nog i förhållande till vad vi omedvetet skickar för signaler i form av atombomber och all annan med människan förenlig verksamhet som kan detekteras långt utanför vår lilla jord.
Låt oss förutsätta att denna livsform är vänligt sinnad. Låt oss också anta att dessa varelser ser någon sorts värde i vår planet och/eller det liv som frodas(?) därpå. Vidare förutsätter vi något som kanske alla inte håller med om, att denna planet och dess invånare är i behov av hjälp.
Skulle inte problemet vara uppenbart för dessa varelser? Den vackra blå planeten har smittats av sjukdomen mänskligheten och äts i allt snabbare takt upp av dessa parasiters galenskaper. Här kanske läsaren protesterar över fräckheten att kalla mänskligheten för en sjukdom och avfärdar detta som misantropi. Må så vara. För er som fortsätter läsa, låt oss betrakta mänskligheten ur den främmande livsformens perspektiv.
Människan består förvisso av aningens genetiskt skilda variationer men ska väl ändå räknas som en art av liv. Denna art antar sig stå över all annan form av liv. Fantastiskt kreativa sagor har skapats för att säkra denna villfarelse. Den ganska absurda iden att allt måste ha ett syfte och om det inte har det är det meningslöst genomsyrar allt människan gör. Oräkneliga generationer av rasen har funderat sig galna över den djupaste frågan de kan komma på, vad är meningen med livet? Få reflekterar över att frågan förutsätter att det måste finnas en mening och därför är meningslös.
Begränsningarna i människans intellekt och det djupt rotade egot som skapar människans ständiga behov av bekräftelse får dom att omedvetet helt blunda för allt som talar emot deras mycket ömtåliga men mödosamt konstruerade världsbild. Människans hem är en rund boll med ett glödhett inre som på ytan svalnat tillräckligt för att inte förgöra dom. Bollen susar genom universum i obegriplig hastighet runt ett mycket större brinnande inferno som förser dom med precis lagom mycket ljus för upprätthålla liv istället för att förgöra det. Detta betraktas av människan som ytterst stabila och normala förhållanden när det i själva verket borde betraktas som det rakt motsatta, det vill säga, en närmast obegriplig rad av omständigheter och sammanträffanden av vilka samtliga är ytterst tillfälliga och övergående till sin natur.
Människan har uppfunnit konceptet pengar vilket från början hade ett enkelt och begripligt syfte. Pengar underlättade byteshandel genom att agera som en sorts ackumulator för värde. Nu är pengar huvudsyftet för närmast allt människan gör och finns det inga pengar att tjäna blir ingenting gjort oavsett om hela planeten skulle vinna på det. Allt värdesätts i pengar, till och med liv. När genialiska ideer föds patenteras eller skyddas ideerna på andra sätt så att uppfinnaren ska belönas och ingen annan av arten människan ska kunna stjäla den. Är det en tillräckligt revolutionerande ide för att äventyra inkomsten för dom som redan tjänar pengar stoppas den eller blir helt enkelt inte verklighet just för att dom som har alla pengar inte finansierar den. Stora världsomvälvande framsteg för mänskligheten är därför sällsynta och nya sorters tv-apparater betydligt vanligare. Att pengar egentligen bara är ett hjälpmedel som bäst har människan glömt. Systemet som utvecklats har satt större delen av pengarna i händerna på ett fåtal och för att dölja detta pumpas enorma mängder rök i form av komplicerade ekonomiska analyser och en oändlig ström av ekonomiska data kontinuerligt ut. Smoke and mirrors.
Visst finns liknande beteenden hos andra arter på jorden men inte alls i samma utsträckning. Djur dödar djur för att få föda men när det sker är skillnaden att lejonen inte dödar hela flocken utan bara lagom för att räcka till mat. Själviskt beteende är naturligtvis en del i att överleva men för människan upphör inte girigheten, tillräckligt är aldrig tillräckligt.
Människan har konstruerat tillräckliga mängder massförstörelsevapen för att förinta sig själva och hela planeten flera gånger om. De flesta av dessa vapen byggdes paradoxalt nog som ett skydd mot människan själv, men människor av det påhittade konceptet annan nationalitet. När det blev uppenbart vilket vansinne det var, byggdes fler av dessa vapen. Tanken var något människan kallade mutually assured destruction och planen var att om dessa vapen garanterat innebar samtliga parters utplånande skulle de aldrig användas. Mycket genialiskt.
Kanske borde vi som Reagan insinuerade vara oroliga för att bli hittade av en eventuell utomjordisk livsform? Chansen att de skulle se oss som något bra är försvinnande små. Kanske skulle de till och med se oss som vi ser på grisar, får eller hästar och helt enkelt förslava oss? Å andra sidan, en civilisation som kommit tillräckligt långt för att bege sig ut i universum kanske har lärt sig att låta allt ha sin gång och låter oss förinta oss själva? Eller skulle dom ge oss några goda råd om hur man lever i harmoni med allt?
Den bortgångna genialiska komikern Bill Hicks sa:
“I'm tired of this back-slapping "Isn't humanity neat?" bullshit. We're a virus with shoes, okay? That's all we are.”
Om detta retar någon med en annan bild av mänskligheten så säger Bill såhär:
“I love the Pope, I love seeing him in his Pope-Mobile, his three feet of bullet proof plexi-glass. That's faith in action folks! You know he's got God on his side.”
måndag 2 maj 2011
If You’re Going To Kill It, Open Source It!
Minns någon Sonys Aibo? Den gulliga lilla robothunden som var ack så dyr men oerhört avancerad för sin tid? Aibo som plattform var/är vad entusiaster kämpar med att få till. Under Aibos livstid hotade Sony oräkneliga Aibokunder för att dom försökte modifiera eller förbättra sina Aibos. Aibo är nedlagd som produkt sedan 2006, men vad hade hänt om Sony hade låtit folk hacka Aibo fritt? Hade inte Sony fått tusentals utvecklingstimmar gratis av användarna då? Antagligen hade Aibo utvecklats och blivit mycket bättre än vad den var. Kunde inte Sony istället för att döda Aibo, gjort den open source och låtit den leva vidare? Nu är Aibo en robothund, men det finns otaliga andra exempel, såsom IBM:s beryktade superdator Deep Blue som faktiskt slog självaste Kasparov i schack för att sedan nedmonteras och läggas ner. Jag vill dra mig till minnes att jag i min tidiga barndom blev lovad flygande bilar och allehanda andra spännande saker. Vad hände? Kanske är jag dum och envis, men jag vägrar tro att det är tekniken som sätter gränsen för människor, jag vill nog påstå att det snarare är tvärtom.
http://blog.makezine.com/archive/2011/04/if-youre-going-to-kill-it-open-source-it.html
http://blog.makezine.com/archive/2011/04/if-youre-going-to-kill-it-open-source-it.html
torsdag 28 april 2011
Open source civilisation starter kit blueprints
Detta visar vad som är möjligt att göra om man bara vill. Ritningarna för allt man behöver för att starta en civilisation ryms på en dvd. Är det bara jag som blir lite lockad?
måndag 11 april 2011
söndag 10 april 2011
Krig och frihet
"I think the puppet on the right shares my beliefs.
I think the puppet to the left is more to my liking.
Hey wait a minute, there is one guy holding up both puppets!"
I think the puppet to the left is more to my liking.
Hey wait a minute, there is one guy holding up both puppets!"
torsdag 7 april 2011
Det där ordet
Det finns ett ord i vårt språk som automatiskt tillintetgör närmast vilket resonemang som helst oavsett om det i övrigt är logiskt eller inte. Detta ords effekt verkar av någon anledning ofta vara relaterat till akademisk bildning, det vill säga, med bildning blir den instinktiva lusten att utan närmare granskning förkasta alla resonemang som innehåller ordet starkare. Möjligtvis kan det förklaras med att bildningsgraden ökar rädslan för att ha fel och att det därför är säkrast att ignorera, förkasta eller bestrida alla resonemang som innehåller detta laddade ord. Missförstå mig inte, jag är inte emot bildning på något sätt utan uppmuntrar alla att aldrig sluta att bilda sig, jag konstaterar bara att det är min erfarenhet av ordets effekt på människor.
Ordet är konspiration. Använd det, och ditt resonemang faller automatiskt hos majoriteten av människor. Att få epitetet konspirationsteoretiker är ytterst skambelagt och något att noga akta sig för.
Detta är högst beklagligt av många skäl. Det gör exempelvis att företeelser i vår värld som i allra högsta grad skulle behöva ifrågasättas aldrig eller sällan blir det och att de som ändå väljer att göra det blir förpassade till foliehattarnas hall of shame. Givetvis bidrar de mest extrema teorierna till detta, vilket bara gör effekten av ordet konspiration ännu starkare.
Så, låt oss för ett ögonblick låtsas att ordet konspiration inte existerar.
Jag noterar med stor glädje att insikten om hur vårt finansiella system fungerar börjar sprida sig. Fler och fler ifrågasätter för var dag som går hur det kan vara möjligt att en liten minoritet äger en stor majoritet av världens tillgångar och ständigt ökar sina förmögenheter medan resten av världen blir fattigare och fattigare, och äger mindre och mindre. Fler och fler frågar sig varför 2% inflation betraktas som normalt och sunt när inflation i själva verket har effekten att råna dig på 2% av dina pengar varje år. (Den verkliga inflationen är med stor sannolikhet mycket högre, då KPI är för att uttrycka sig milt, förkastligt som mätmetod) Borde inte vår kära Riksbank förorda 0%? Fler och fler undrar varför vi alltid måste sträva efter tillväxt och varför det är sådan katastrof om vi inte lyckas uppnå det? Varför har nationer centralbanker som ges makt och ensamrätt över att förse nationen med pengar mot RÄNTA, när vi lika gärna skulle kunna ge ut våra egna pengar baserade på värde istället för skuld? Om svaret på någon av dessa frågor inte är självklart för dig är du långt ifrån ensam om det och om så är fallet borde du ta det som en klar indikation på att du blir förd bakom ljuset på ett eller annat sätt.
Hur kan det komma sig att ett så djupt orättvist, ohållbart och omänskligt system får fortsätta trots att effekterna av det är så uppenbara för den som vill se? Hur kan det komma sig att ju mer man förstår desto mindre begripligt blir det? Hur är det möjligt att trots samhällets alla funktioner för att upplysa sina medborgare som skola och media så fortsätter ett system som gör några få obegripligt rika och förpassar oss andra till evigt skuldslaveri? Ett system som är med 100% sannolikhet dömt att fallera och gör att hur vi än arbetar och sliter, betalar våra skatter och är föredömliga medborgare bara resulterar i mer skuld. Om du tycker att dessa påståenden inte är sanna så är du antingen en av de få som befinner sig i toppen på pyramiden, eller så har du helt enkelt inte till fullo förstått. Egentligen räcker följande enkla förklaring:
Om banker skapar våra pengar genom att hyra ut dom mot ränta så betyder det att dom förr eller senare skulle ha alla pengar, och när det oundvikliga inträffar, det vill säga att vi inte kan betala eftersom det finns mer skuld än pengar, så tillfaller även reella värden banken. Det betyder att även om dom då har allt så kan dom inte tjäna mer, vilket betyder att nya pengar hela tiden måste skapas, vilket i sin tur betyder mer skuldsättning.
Så, varför? Skulle det kunna vara möjligt att det fortsätter just för att det gör ett fåtal människor rika? Skulle det faktum att de flesta kan gå igenom hela skolgången utan att få detta förklarat för sig kunna betyda att vi på något sätt blir lurade? Det är till och med så att flertalet ekonomer inte till fullo förstår detta vilket är minst sagt anmärkningsvärt.
Kan det möjligtvis vara så att vi är offer för en... Här skulle ordet vi skulle låtsas att det inte finns passa in. Du som läsare är naturligtvis fri att dra dina egna slutsatser, men jag är relativt säker på att du ju mer du läser och förstår kommer att behöva det där ordet.
Har du någonsin verkligen lyssnat till vad John F Kennedy faktiskt säger i nedanstående tal?
Ordet är konspiration. Använd det, och ditt resonemang faller automatiskt hos majoriteten av människor. Att få epitetet konspirationsteoretiker är ytterst skambelagt och något att noga akta sig för.
Detta är högst beklagligt av många skäl. Det gör exempelvis att företeelser i vår värld som i allra högsta grad skulle behöva ifrågasättas aldrig eller sällan blir det och att de som ändå väljer att göra det blir förpassade till foliehattarnas hall of shame. Givetvis bidrar de mest extrema teorierna till detta, vilket bara gör effekten av ordet konspiration ännu starkare.
Så, låt oss för ett ögonblick låtsas att ordet konspiration inte existerar.
Jag noterar med stor glädje att insikten om hur vårt finansiella system fungerar börjar sprida sig. Fler och fler ifrågasätter för var dag som går hur det kan vara möjligt att en liten minoritet äger en stor majoritet av världens tillgångar och ständigt ökar sina förmögenheter medan resten av världen blir fattigare och fattigare, och äger mindre och mindre. Fler och fler frågar sig varför 2% inflation betraktas som normalt och sunt när inflation i själva verket har effekten att råna dig på 2% av dina pengar varje år. (Den verkliga inflationen är med stor sannolikhet mycket högre, då KPI är för att uttrycka sig milt, förkastligt som mätmetod) Borde inte vår kära Riksbank förorda 0%? Fler och fler undrar varför vi alltid måste sträva efter tillväxt och varför det är sådan katastrof om vi inte lyckas uppnå det? Varför har nationer centralbanker som ges makt och ensamrätt över att förse nationen med pengar mot RÄNTA, när vi lika gärna skulle kunna ge ut våra egna pengar baserade på värde istället för skuld? Om svaret på någon av dessa frågor inte är självklart för dig är du långt ifrån ensam om det och om så är fallet borde du ta det som en klar indikation på att du blir förd bakom ljuset på ett eller annat sätt.
Hur kan det komma sig att ett så djupt orättvist, ohållbart och omänskligt system får fortsätta trots att effekterna av det är så uppenbara för den som vill se? Hur kan det komma sig att ju mer man förstår desto mindre begripligt blir det? Hur är det möjligt att trots samhällets alla funktioner för att upplysa sina medborgare som skola och media så fortsätter ett system som gör några få obegripligt rika och förpassar oss andra till evigt skuldslaveri? Ett system som är med 100% sannolikhet dömt att fallera och gör att hur vi än arbetar och sliter, betalar våra skatter och är föredömliga medborgare bara resulterar i mer skuld. Om du tycker att dessa påståenden inte är sanna så är du antingen en av de få som befinner sig i toppen på pyramiden, eller så har du helt enkelt inte till fullo förstått. Egentligen räcker följande enkla förklaring:
Om banker skapar våra pengar genom att hyra ut dom mot ränta så betyder det att dom förr eller senare skulle ha alla pengar, och när det oundvikliga inträffar, det vill säga att vi inte kan betala eftersom det finns mer skuld än pengar, så tillfaller även reella värden banken. Det betyder att även om dom då har allt så kan dom inte tjäna mer, vilket betyder att nya pengar hela tiden måste skapas, vilket i sin tur betyder mer skuldsättning.
Så, varför? Skulle det kunna vara möjligt att det fortsätter just för att det gör ett fåtal människor rika? Skulle det faktum att de flesta kan gå igenom hela skolgången utan att få detta förklarat för sig kunna betyda att vi på något sätt blir lurade? Det är till och med så att flertalet ekonomer inte till fullo förstår detta vilket är minst sagt anmärkningsvärt.
Kan det möjligtvis vara så att vi är offer för en... Här skulle ordet vi skulle låtsas att det inte finns passa in. Du som läsare är naturligtvis fri att dra dina egna slutsatser, men jag är relativt säker på att du ju mer du läser och förstår kommer att behöva det där ordet.
Har du någonsin verkligen lyssnat till vad John F Kennedy faktiskt säger i nedanstående tal?
fredag 1 april 2011
Din personliga fabrik
Kan du föreställa dig en maskin som är liten nog att få plats på ditt skrivbord, kapabel att skriva ut tredimensionella objekt och dessutom kunde göra kopior av sig själv?
Tankarna går oundvikligen till replikatorn i Star Trek, jag vet, men låt oss för ett ögonblick fortsätta fantisera. Detta skulle innebära att du kunde ha din egen fabrik i ditt eget hem. Föreställ dig sedan någonstans där människor delar ritningar på användbara saker med varandra i ett standardiserat format som du kan ladda ner, föra över till din fabrik och inom kort ha ett fysiskt exemplar av i din hand. Skulle du sitta i den tråkiga sitsen att inte har tillgång till en sådan liten fabrik, så kan du helt enkelt be någon som redan har en att skriva ut en fabrik till dig.
Utopi, kan jag tänka mig att några av er utbrister. Kanske, men faktum är att tekniken finns, om än fortfarande aningens begränsad.
Dr Adrian Bowyer berättar själv i nedanstående video:
Du kan också köpa en mer kommersiell men fortfarande öppen variant som heter MakerBot, från Makerbot Industries, se klipp nedan där skaparna berättar själva:
Vad skulle effekterna på vårt samhälle bli av en mer utvecklad replikator? Skulle den i ett svep ödelägga industrin, göra oräkneliga människor arbetslösa och omöjliggöra att tjäna pengar på nya produkter eller ideer? Eller skulle den göra uppfinnare av oss alla, fattig som rik, minimera det enorma slöseri industrin lider av idag och ge mänskligheten och vår teknologi en rejäl knuff framåt?
Vad tror ni?
Surfa in och kolla http://www.thingiverse.com/ där människor redan börjat dela ideer och ritningar med varandra.
Tankarna går oundvikligen till replikatorn i Star Trek, jag vet, men låt oss för ett ögonblick fortsätta fantisera. Detta skulle innebära att du kunde ha din egen fabrik i ditt eget hem. Föreställ dig sedan någonstans där människor delar ritningar på användbara saker med varandra i ett standardiserat format som du kan ladda ner, föra över till din fabrik och inom kort ha ett fysiskt exemplar av i din hand. Skulle du sitta i den tråkiga sitsen att inte har tillgång till en sådan liten fabrik, så kan du helt enkelt be någon som redan har en att skriva ut en fabrik till dig.
Utopi, kan jag tänka mig att några av er utbrister. Kanske, men faktum är att tekniken finns, om än fortfarande aningens begränsad.
Dr Adrian Bowyer berättar själv i nedanstående video:
Du kan också köpa en mer kommersiell men fortfarande öppen variant som heter MakerBot, från Makerbot Industries, se klipp nedan där skaparna berättar själva:
Vad skulle effekterna på vårt samhälle bli av en mer utvecklad replikator? Skulle den i ett svep ödelägga industrin, göra oräkneliga människor arbetslösa och omöjliggöra att tjäna pengar på nya produkter eller ideer? Eller skulle den göra uppfinnare av oss alla, fattig som rik, minimera det enorma slöseri industrin lider av idag och ge mänskligheten och vår teknologi en rejäl knuff framåt?
Vad tror ni?
Surfa in och kolla http://www.thingiverse.com/ där människor redan börjat dela ideer och ritningar med varandra.
tisdag 29 mars 2011
Tankecancer
Jag finner ofta att mitt största problem är att tysta mitt sinne. Tankar kan jämföras med celltillväxt i våra kroppar, en reglerad mängd är hälsosamt och nödvändigt för vår överlevnad. Ohämmad celltillväxt kallas cancer och är som alla vet en sjukdom men när detsamma händer med tankar finns det inget passande ord för tillståndet så kanske kan tankecancer passa.
Vår hjärna är en makalöst komplex maskin och kan i många fall vara för komplex för vårt eget bästa. Tillståndet tankecancer låter kanske harmlöst men är oerhört destruktivt och har flertalet negativa effekter. Tankecancer är det ständiga bruset av aldrig upphörande bakgrundstankar vilka ofta går i logiska cirklar varv efter varv. Ostoppbara och ofta egentligen meningslösa varv då hjärnan ofelbart slutar där den första tanken började eftersom det är just cirklar. Detta bakgrundsbrus hindrar andra saker från att höras eller uppmärksammas av medvetandet, tankar som borde få all plats. Konstruktiva tankar, nya tankar, ofärgade sinnesintryck, nya ideer, alla hindras dom av bruset. För några år sedan kom ett minne tillbaka som legat i någon dammig mapp i min hjärnas arkivskåp, ett minne av min första upplevelse av en elgitarr. Detaljerna är suddiga och jag är inte säker på om jag ens hade börjat i skolan vid tidpunkten men någonstans fanns en gitarr inkopplad med ett par hörlurar för besökare att provspela. Jag minns att jag satte på mig hörlurarna som var alldeles för stora och provade att framkalla ljud med strängarna. Gitarren var stor och tung, spela kunde jag inte men ljud blev det. Jag blev som uppslukad av hela upplevelsen, världen runt omkring mig försvann och jag fortsatte tills någon tog av mig hörlurarna och sa att vi skulle gå.
Det är inte förrän på senare år jag insett att det är därför jag uppskattar musik så mycket. Musik botar nämligen ofta tankecancer och tystar det påfrestande bruset. Efter sig lämnar det en klarhet som kan bli närmast smärtsam när världens existens gör sig påmind igen. Det är nämligen i det tillståndet av tystnad och sinnesklarhet vansinnet blir fruktansvärt uppenbart, inte bara mitt eget utan människans. Tillståndet i sig är inte negativt, det är ytterst naturligt och barn befinner sig i det konstant fram till dess vuxenvärldens uppfostran tar död på det. Det är det tillståndet av naturligt varande utan etiketter, fördomar eller inlärda värderingar som ger barn förmågan att uppleva något till det absolut yttersta. Exempelvis minns säkert många barndomens första tågresor och hur stark upplevelsen var. Samma tillstånd återfinns normalt hos vuxna bara under påverkan av droger, vid nära döden upplevelser eller upplevelser som framkallar samma sak som fart, bergsklättring, fallskärmshoppning eller andra liknande aktiviteter. Min ytterst amatörmässiga tolkning är att det är detta tillstånd adrenalinknarkare blir beroende av. Att stimulera eller tysta sinnena med musik kan som sagt också fungera.
I tystnad och klarhet blir det smärtsamt uppenbart att världen är en snurrande boll av förvirring. Mänskligheten genomgår någon sorts långsamt självmord drivet av kollektivt vansinne. Efter jobbet framför tv:n betraktar vi karaktärer som gör precis samma sak som oss, har samma problem och mår lika dåligt och genast gör igenkännandet att vi mår bättre av att inte vara ensamma om det. Reklamen talar om vad vi ska se på, äta, klä oss i och hur vi ska se ut, och nyheterna ger sedan en lagom nyanserad bild av verkligheten med lagom mycket hemskheter, precis nog för att inte väcka ilska utan bara tacksamhet för att vi tas om hand och är trygga här i vårt land sålänge vi ger var tredje veckas inkomst i skatt till staten och gör det som i övrigt förväntas av oss. Efter det kommer debattprogrammen där vi får tydligt förklarat för oss vilka samhällsproblem vi ska ha en åsikt om och vilka åsikterna är vi får välja emellan. Sedan följer sängen. Med avbrott för 5 veckor semester varje sommar så upprepas detta in i döden. Väldigt få reflekterar någonsin över hur sårbara dom är, att kunskapen om hur man överlever med resurserna som naturen ger oss gått förlorade för flera generationer sedan i skuggan av köpcentrumen, eller att det är fullständigt vansinne att ta lån på mer pengar än man kan betala tillbaka på en livstid för att köpa en bostad, eller att 14 dagar i Thailand och en ny 52" tv inte kommer att förändra något i längden. Det är faktiskt jobbigt att ignorera att världen i själva verket är ganska hemsk för stora delar av mänskligheten så förströelse krävs för att lyckas. Den som säger att pengar inte gör en lycklig har aldrig upplevt hur det är att inte ha några alls.
I mitt fall var tankecirklarna fulla med tankar på vad jag INTE kunde göra, vad jag inte FICK göra, vad som inte GICK att göra. Någonstans i bruset försvann tankarna som sa att jag inte behöver bo kvar i staden jag vantrivs i, jobba på jobbet jag vantrivdes med eller fortsätta med allt annat jag gjorde men inte ville. I tillståndet av klarhet och tystnad blir det uppenbart och det förefaller närmast idiotiskt att fortsätta. Jag tror att allting har någon sorts rörelseenergi och om något tar all ens energi, känns fel och kräver kamp för att klara av eller stå ut med så beror det helt enkelt på att det är fel håll. När man gör rätt saker eller val kan man dra nytta av rörelseenergin och få en del gratis, ungefär som att flyta med strömmen eller cykla i medvind. Det svåraste är hur ologiskt det än låter, att sluta kämpa.
Även om tillfälliga stunder av klarsynthet inte ger mig möjlighet att förändra världen så kan jag iallafall välja att inte ta del av eller bidra till det jag upplever som fel. Jag är medveten om att 99 av 100 människor inte delar min världsbild och jag är naturligtvis också medveten om att det är fullt möjligt att det är min världsbild som inte stämmer och är onödigt svart. Jag vet iallafall att jag än sålänge har rätten att skapa en egen blogg där jag kan skriva vad fan jag vill sålänge det inte är olagligt eller retar google eller någon annan allt för mycket.
Vår hjärna är en makalöst komplex maskin och kan i många fall vara för komplex för vårt eget bästa. Tillståndet tankecancer låter kanske harmlöst men är oerhört destruktivt och har flertalet negativa effekter. Tankecancer är det ständiga bruset av aldrig upphörande bakgrundstankar vilka ofta går i logiska cirklar varv efter varv. Ostoppbara och ofta egentligen meningslösa varv då hjärnan ofelbart slutar där den första tanken började eftersom det är just cirklar. Detta bakgrundsbrus hindrar andra saker från att höras eller uppmärksammas av medvetandet, tankar som borde få all plats. Konstruktiva tankar, nya tankar, ofärgade sinnesintryck, nya ideer, alla hindras dom av bruset. För några år sedan kom ett minne tillbaka som legat i någon dammig mapp i min hjärnas arkivskåp, ett minne av min första upplevelse av en elgitarr. Detaljerna är suddiga och jag är inte säker på om jag ens hade börjat i skolan vid tidpunkten men någonstans fanns en gitarr inkopplad med ett par hörlurar för besökare att provspela. Jag minns att jag satte på mig hörlurarna som var alldeles för stora och provade att framkalla ljud med strängarna. Gitarren var stor och tung, spela kunde jag inte men ljud blev det. Jag blev som uppslukad av hela upplevelsen, världen runt omkring mig försvann och jag fortsatte tills någon tog av mig hörlurarna och sa att vi skulle gå.
Det är inte förrän på senare år jag insett att det är därför jag uppskattar musik så mycket. Musik botar nämligen ofta tankecancer och tystar det påfrestande bruset. Efter sig lämnar det en klarhet som kan bli närmast smärtsam när världens existens gör sig påmind igen. Det är nämligen i det tillståndet av tystnad och sinnesklarhet vansinnet blir fruktansvärt uppenbart, inte bara mitt eget utan människans. Tillståndet i sig är inte negativt, det är ytterst naturligt och barn befinner sig i det konstant fram till dess vuxenvärldens uppfostran tar död på det. Det är det tillståndet av naturligt varande utan etiketter, fördomar eller inlärda värderingar som ger barn förmågan att uppleva något till det absolut yttersta. Exempelvis minns säkert många barndomens första tågresor och hur stark upplevelsen var. Samma tillstånd återfinns normalt hos vuxna bara under påverkan av droger, vid nära döden upplevelser eller upplevelser som framkallar samma sak som fart, bergsklättring, fallskärmshoppning eller andra liknande aktiviteter. Min ytterst amatörmässiga tolkning är att det är detta tillstånd adrenalinknarkare blir beroende av. Att stimulera eller tysta sinnena med musik kan som sagt också fungera.
I tystnad och klarhet blir det smärtsamt uppenbart att världen är en snurrande boll av förvirring. Mänskligheten genomgår någon sorts långsamt självmord drivet av kollektivt vansinne. Efter jobbet framför tv:n betraktar vi karaktärer som gör precis samma sak som oss, har samma problem och mår lika dåligt och genast gör igenkännandet att vi mår bättre av att inte vara ensamma om det. Reklamen talar om vad vi ska se på, äta, klä oss i och hur vi ska se ut, och nyheterna ger sedan en lagom nyanserad bild av verkligheten med lagom mycket hemskheter, precis nog för att inte väcka ilska utan bara tacksamhet för att vi tas om hand och är trygga här i vårt land sålänge vi ger var tredje veckas inkomst i skatt till staten och gör det som i övrigt förväntas av oss. Efter det kommer debattprogrammen där vi får tydligt förklarat för oss vilka samhällsproblem vi ska ha en åsikt om och vilka åsikterna är vi får välja emellan. Sedan följer sängen. Med avbrott för 5 veckor semester varje sommar så upprepas detta in i döden. Väldigt få reflekterar någonsin över hur sårbara dom är, att kunskapen om hur man överlever med resurserna som naturen ger oss gått förlorade för flera generationer sedan i skuggan av köpcentrumen, eller att det är fullständigt vansinne att ta lån på mer pengar än man kan betala tillbaka på en livstid för att köpa en bostad, eller att 14 dagar i Thailand och en ny 52" tv inte kommer att förändra något i längden. Det är faktiskt jobbigt att ignorera att världen i själva verket är ganska hemsk för stora delar av mänskligheten så förströelse krävs för att lyckas. Den som säger att pengar inte gör en lycklig har aldrig upplevt hur det är att inte ha några alls.
I mitt fall var tankecirklarna fulla med tankar på vad jag INTE kunde göra, vad jag inte FICK göra, vad som inte GICK att göra. Någonstans i bruset försvann tankarna som sa att jag inte behöver bo kvar i staden jag vantrivs i, jobba på jobbet jag vantrivdes med eller fortsätta med allt annat jag gjorde men inte ville. I tillståndet av klarhet och tystnad blir det uppenbart och det förefaller närmast idiotiskt att fortsätta. Jag tror att allting har någon sorts rörelseenergi och om något tar all ens energi, känns fel och kräver kamp för att klara av eller stå ut med så beror det helt enkelt på att det är fel håll. När man gör rätt saker eller val kan man dra nytta av rörelseenergin och få en del gratis, ungefär som att flyta med strömmen eller cykla i medvind. Det svåraste är hur ologiskt det än låter, att sluta kämpa.
Även om tillfälliga stunder av klarsynthet inte ger mig möjlighet att förändra världen så kan jag iallafall välja att inte ta del av eller bidra till det jag upplever som fel. Jag är medveten om att 99 av 100 människor inte delar min världsbild och jag är naturligtvis också medveten om att det är fullt möjligt att det är min världsbild som inte stämmer och är onödigt svart. Jag vet iallafall att jag än sålänge har rätten att skapa en egen blogg där jag kan skriva vad fan jag vill sålänge det inte är olagligt eller retar google eller någon annan allt för mycket.
onsdag 12 januari 2011
onsdag 5 januari 2011
Silver, rea! (Sålänge lagret räcker)
http://paperempire.wordpress.com/2011/01/04/physical-silver-on-sale/
Om du tycker att dollarindexets ryck mot motståndet på 79,5 liknar sexåringens fart och fläkt efter två chokladkakor följt av dunsen när energin plötsligt tog slut kan du vara ursäktad för det tycker jag med. Men bollen är rund, isen är hal och den feta damen har inte sjungit så det kan lika gärna bli upp mot 80 igen.
"Dont worry, dont be afraid, ever, because this is just a ride"
Bill Hicks
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)