onsdag 18 januari 2012

Swenglish in space

Svullo X36 har svängt fel vid galax L8 och kraschat sin kvast här. Svullo är vilse och förvirrad. Jag förlåter X36, för jag som infödd förstår inte heller. Det är onekligen en ganska konstig planet. Svullo X36 såg kanske något jag alltid önskat få se i verkligheten, vår planet från ovan. Jag vill se om den verkligen ser sådär vackert fridfull ut som den gör på bild. Jag ser alla andra bygga murar omkring sig med titthål i så att dom bara kan titta ut igenom en annan sida om dom ser tråkigheter, men jag kan inte. Jo, om jag verkligen skulle försöka så kunde jag nog men, varför? Jag gillar ordspråket "Man kan rulla en bajskorv i socker men det blir ändå ingen munk". Att inte veta hur världen egentligen ser ut och fungerar är en sak. Problemet är ju att de allra flesta av oss faktiskt vet åtminstone tillräckligt för att bli av vårt eget psyke tvingade att antingen avvika från normen och faktiskt tala ut eller göra något, eller välja att inte se.

Det är kanske förståeligt att aktivt välja att inte se.

Låt oss istället se Svullo. Texten här är en av de bästa jag hört med ett enastående djup. Det här är ett sånt verk man kan återkomma till igenom livet och hitta nya tolkningar och infallsvinklar varje gång. Jag saknar faktiskt Micke Dubois. Han gav vansinnet i oss alla ett ansikte.


The assassination museum, they have the windows set up to look exactly like they did on that day, and it's really accurate, you know, because Oswald is not in it.



tisdag 17 januari 2012

"Let others feel the full weight of who you are and let them deal with it"

Jag snubblade över videon nedan nyss. I det han sa kunde iallafall jag hitta visdom och kanske en läxa eller två. Jag har inte sett hans andra videos så om han säger något dumt där så får det stå för honom, inte mig.

Jag är inte gammal, men inte jätteung heller. För varje dag som går lär jag mig något nytt om mig själv och andra. En del saker om mig själv har tagit mig lång tid att inse och jag försöker fortfarande komma på hur jag ska hantera andra saker. Det här kanske låter dumt och skrytsamt vilket det inte är menat som, (däri en del av problemet), jag är helt enkelt för smart (eller kanske mer för datorlik än smart, eller så kanske det rätta ordet är dum) för mitt eget bästa. Jag försöker medan jag skriver fundera på hur jag ska formulera det här så att ingen tar det på fel sätt... Svårt. Min hjärna kräver att få lära sig saker, eller att förstå saker. Jag kan inte lämna en gåta olöst om den intresserar mig. Att lära är tyvärr vad min hjärna gillar. Det här kanske man kan tro skulle vara bra, men det är inte alltid det. Jag har hamnat i problem oräkneliga gånger på grund av det både i mitt privatliv och yrkesliv (som hittills varit väldigt spritt branschmässigt, cnc-maskiner och industri till bilar och "teknik" kan vi kalla det) och jag försöker klura ut hur jag ska hantera det. Charlie Sheen sa en gång ungefär såhär: "You borrow my brain for 5 seconds and you'd be like, DUDE unplug this bastard, can't handle it!!". Jag kan relatera till vad han säger, även om han nog menade det på ett annat sätt än jag. Jag klarar inte att se på TV någon längre stund, jag KÄNNER att jag blir dum och trött. Självklart kan det vara inbillning, men det får mig att undvika TV. Räkna ihop antalet timmar "vanligt folk" ser på TV per vecka och man inser snabbt att man hinner plöja igenom en del med åren om man låter bli TV.

Jag försöker lära mig hur jag ska hantera det här. Vanliga konversationer kan också vara svårt ibland. När jag talar med folk om något kan min hjärna göra ett superhyperhopp framåt och på något sätt antar jag (eftersom jag vill tro att jag är precis som alla andra) att min motpart i konversationen gjort samma hopp framåt till den logiska poängen, vilket inte alltid är sant. Följden blir oftast att den jag konverserar med inte följer med längre och drar den kanske naturliga slutsatsen att jag är bakom flötet. Samma sak händer ofta när jag ger mig på att förklara något för någon, jag tenderar att hoppa över det som i min värld är grundkunskap och börjar på helt fel ställe så att jag istället för att förklara, framstår som om jag pratar utan poäng, och följden blir igen att den jag konverserar med drar slutsatsen att jag är tappad bakom en vagn. Det här är kanske ett bra exempel, fast jag försökt öva mig på att förklara saker på ett mer sansat och lugnt sätt så är jag inte säker på att jag gör det nu heller.

Ibland överkompenserar jag så att folk känner sig idiotförklarade istället. Ibland svarar jag på fel saker för att jag tolkar frågan för bokstavligt, eller för att jag ibland saknar förmågan att bedöma min motparts nivå, eller helt enkelt glömmer bort att ens försöka. Till exempel, jag har använt linux ganska många år nu och är en sån som gillar att mickla och sätta ihop precis vad jag behöver och vill ha istället för att känna mig låst i någon speciell distribution, och har "lekt" med linux på inbäddade system, för hemautomation och helt enkelt bara för att. Det är vad min hjärna då ser som normalt eller får för sig att alla andra har också. Någon frågade mig utan att specificera sig korrekt vilken version jag körde i min telefon (nu när Android placerat linux i folks medvetanden) och utan att tänka svarade jag med versionsnumret på kärnan och genast såg jag frågetecknet dyka upp när siffrorna inte kändes igen. Inte förrän efteråt gick det upp för mig att han såklart menade Androidversionen. Min vana är 'uname -a' om jag hamnar på ett för mig okänt system. Dumt exempel kanske, men poängen kanske går fram. Jag kan också tendera att trampa folk på tårna genom att storma in i någon annans kunskapsområde där jag inte borde vara på ett ganska burdust sätt. När jag försöker bli medveten om det här så träffar jag såklart någon som är mer insatt än jag och gör då fel IGEN men motsatt :)

Jag har också svårt för det som kallas kallprat. Ska man verkligen säga att det är ett väldigt fint väder vi har idag? Om jag kan se det så kan min motpart det också och min slutsats blir det att det är fullständigt onödigt att påpeka det vi båda kan se. Jag kan inte prata om politik ur partipolitisk synvinkel för att min överanalyserande hjärna dragit slutsatsen att enbart namnen förändras efter varje val och kanske några meningslösa struntsaker men ingenting av verklig relevans. Att läsa partiprogram är alltså meningslöst, likaså att följa debatter som noga undviker allt det viktiga. Ingen vill diskutera alternativa former av demokrati så där stannar det. Jag kan inte diskutera TV-program för att jag knappt vet vad som går på TV. När folk försöker kallprata med mig går det också fel. "Jag jobbar som elektriker". Okej, då berättar jag mitt yrke. Sen då? Ska vi båda låtsas att vi är jätteintresserade av våra egna och varandras yrken så att vi gärna vill berätta om det när vi är lediga? Jag antar att det är så man ska göra. Eller så kanske folk faktiskt är genuint intresserade och det återigen är jag som avviker, vem vet, inte jag.

Om det finns någon psykoanalytiker bland läsarna är det fritt fram att klämma till med en diagnos. Hursomhelst, är det verkligen jag som ska lära mig att passa in, eller är det rätt att acceptera faktumet att jag inte gör det och leva mitt liv efter det? Videon nedan fick igång allt det här för jag har en förmåga att säga saker som gör andra upprörda, inte för att det är elaka saker eller lögner, utan för att jag påpekar saker andra valt att inte se för att dom inte vill ha det i sin verklighet. Är det jag som gör fel genom att spräcka noga uppblåsta bubblor? Är det inte på grund av bubblorna världen tillåts se ut som den gör för att människor hellre tittar bort? Är deras reaktion en reaktion på mig eller på något inom dom själva? Nåja, här är videon. Det här kan fullt möjligt vara mitt konstigaste inlägg hittills. (Ja, killen använder Facebook, det kanske är hans bubbla)

söndag 15 januari 2012

Light and sound unite

When Valentina Lisitsa plays the Kuhn Bösendorfer, a light is released, so pure and bright, so powerful and focused that it has to be diffused by crystals. Without the crystals, it would, like a solar knife, split the sky in half and rip a hole in spacetime continuum. (Bösendorfer, I'll have the money by Friday, right? RIGHT?)


Hur mycket jag än gillar Valentina med eller utan kristallflygel så måste jag säga att killen nedan gör ett lika bra eller bättre jobb. Observera hans ansikte när han spelar, kan du se ljuset läcka ut ut hans ögon och öron, näsa och mun som om han gömde solen i sitt huvud? Ok, ok, jag kanske överdriver lite men Bösendorfer började! Han har hursomhelst det där väldigt få musiker har. Det där som får hans musik att stråla även om hans tekniska färdigheter kanske inte kan mäta sig med Valentina Lisitsa. Kan du sitta still när Ronald spelar? (Ronald, you can have my check from Bösendorfer) Korg, cut the Triton crap and start making the Korg Jenkees model.



tisdag 10 januari 2012

Java, enigma, och jag

Min hjärna är upptagen med att fylla rutor eller fönster om jag så vill med trollformler från modern teknomagi. Under tiden observerar jag de kryptiska orden förslava spöket i maskinen och förundras över hur ett fel i även den minsta formeln kan skapa spöken som förintar sig själva på sätt inte ens jag, the sourcerer, kunde förutse.

Jag hade ändå inte mycket att säga idag. Så många säger så mycket så ofta att tystnaden blir påträngande, så varför inte skrämma bort några läsare från bloggen, medan hjärnan gör sin grej?

And in the naked light I saw
Ten thousand people, maybe more
People talking without speaking
People hearing without listening
People writing songs that voices never share
And no one dared
Disturb the sound of silence

(Jag har inte blivit galen, jag skojar bara. Jag har varit det hela tiden.)

Jag uppmärksammade just att jag tenderar att bli arg på spöket när det följer mina formler och förintar sig självt och hur dumt mitt beteende är. Varje gång jag undersöker vad som hände med spöket, post-mortem, finner jag att spöket förstog formlerna bättre än mig. Om spöket hade själ kanske det i det sista ögonblicket reflekterade över grymheten i skaparen? Varför blir jag beordrad att göra såhär? Nåja, dessa är orden, orden skall följas och kanske lever jag vidare på sätt och vis i okända minnesadresser. Farväl grymma värld.

Kanske är det formlerna som är problemet? Fungerar andra formler bättre?

As water spins in circles twice
Spiders, snakes and the little mice
...


Lite musik är alltid skoj. Den här lilla melodin brukade jag fingra ut på min gamla Roland Juno, eller om det var en Roland Jupiter. I forget such little things. Bloggen är snart "normal" igen. När arbetet är gjort.

Hej och Hå rapporterade från the edge of sanity.

(Ta inte det här så allvarligt, det är knasigt att göra det jämt)



fredag 6 januari 2012

Fredagsnöje

I en av berättelserna om Sherlock Holmes försöker Holmes förklara för Watson en del av hemligheten bakom hans skarpsinne. Holmes frågar Watson hur många steg trapporna han går i varje gång han hälsar på Holmes består av. Watson medger att han gått i trapporna hundratals gånger men vet inte hur många dom är. "You see but you do not observe" förklarar Holmes. Han vet att det är 17 steg för han har både sett och observerat.

Kanske kan man påstå att vad Holmes säger eller menar är att saker presenteras för oss närmast överallt på ett tydligt men ändå otydligt sätt. Våra hjärnor är helt enkelt tränade att inte uppmärksamma något som finns mitt framför oss, överallt. Vi ser men observerar inte. Jag pratar om symboler. Det gamla ordspråket "en bild säger mer än tusen ord" är väldigt sant för den som inte bara ser utan observerar.

Symboler finns överallt. Precis exakt överallt. Ta en vända i ditt hem, betrakta alla saker du kan hitta med ett varumärke eller namn på. Om du ser allt det här på samma sätt som du brukar, som om det bara är namn, loggor och symboler som egentligen inte betyder något förutom att bara vara ett ansikte åt produkten eller företaget så kommer du att missa det. Om du istället observerar med övertygelsen om att nästan alla symboler och namn du hittar faktiskt betyder något och inte bara är tagna ur tomma luften så kommer en helt ny värld att öppna sig för dig. Try it! Jag tänker här häda och använda det ur marknadsföringssynpunkt genialiska ordspråket "google is your friend" även om det kanske inte är sant ur alla avseenden. Du kan kolla på dina vitvaror, vad dom heter och deras loggor/symboler och försöka ta reda på vad dom betyder, kolla i kylen på dina livsmedel, i ditt badrumsskåp på produkterna där och så vidare. Ta för vana att betrakta saker på det här sättet, reklam, tv, vad det än kan vara och nytt ljus kommer att träffa dina ögon.

Exempel: Windowsloggan, Sun Microsystems logga (Om du inte är nörd som jag så kanske du inte känner till deras produkt Solaris), påminner dom dig om något bortsett från att de på något sätt liknar varandra? Kan du se någon annan symbol i dom som nu är "förbjuden"? Alfa Romeos logga är också anmärkningsvärd, det är ett rött kors och en orm(?) som äter en människa. Du kan sysselsätta dig long time med det här om du vill.

Om du tycker det här är helt ointressant, strunta i det helt enkelt men du kanske missar något spännande :)

torsdag 5 januari 2012

GRAIL

Om du har lite tid över, kolla in NASA:s projekt med det märkliga namnet GRAIL. NASA har för vana att döpa saker till fantasikittlande namn, exempelvis rymdfärjorna Columbia, Challenger, Discovery, Atlantis och Endeaovour. GRAIL ska stå för Gravity Recovery and Interior Laboratory och ska bestå av två obemannade farkoster som ska cirkulera kring månen och utföra diverse mätningar av månens inre och yttre struktur med stor nogrannhet.

Månens rotation är "fixerad" så att vi alltid ser samma sida av den och det sägs att (jag har aldrig sett det själv så därför sägs det bara) månens baksida är närmast fri från de kratrar som finns på den synliga sidan, ni vet, det som ser ut närmast som om månen någon gång blivit bombarderad av något. En del av uppdraget här är visst att kartlägga dessa kratrar. Jag är ingen expert på det här så ni får ursäkta min taffliga beskrivning. NASA har ordnat en Iphone-app, där finns säkert bättre beskrivning om grail. Schysst logga till projektet har dom gjort också, någon sorts triangel med jorden i toppen. Dom är PR-medvetna dom där NASA!

Check it out:

http://www.nasa.gov/mission_pages/grail/main/index.html

onsdag 4 januari 2012

Hackers föreslår ett ocensurerbart globalt nätverk via satelliter

Computer hackers plan to take the internet beyond the reach of censors by putting their own communication satellites into orbit.
The scheme was outlined at the Chaos Communication Congress in Berlin.
The project's organisers said the Hackerspace Global Grid will also involve developing a grid of ground stations to track and communicate with the satellites.

Jag vet inte vad jag ska tycka riktigt... Min högst begränsade insyn och kunskap i det här säger mig iallafall såpass mycket att det verkar sannolikt att vitala funktioner i det här systemet måste placeras på marken och är således sårbart. Eller? Någon med bättre insikt?

EU-förslag: internetanvändare ska flagga "terrorism" på internet

Det här kallas visst "clean IT project" och finansieras av EU:s "Prevention of and fight against crime programme" och ska om jag förstått saken rätt innebära att vanliga websurfare som du och jag ska via funktioner som tjänsteleverantörer som exempelvis Google ska tillhandahålla kunna flagga eller markera innehåll vi tycker uppmuntrar till terrorism. I klartext kan man alltså bussa bokstavsorganisationer på någon som skriver något som inte stämmer överrens med din sanning eller något som inte får vara sanning. (Den enes terrorist är den andres frihetskämpe)

Har du hört talas om någon av nedanstående organisationer förutom Europol? Är det något fel på mig som gör att jag ser en potentiell utveckling i det här som är oerhört obehaglig eller håller någon med mig? "Våldsam islamistisk extremism?" Men... Psykopaten i Norge var väl ändå ingen sådan? Eller? Har jag inte förstått nu igen? Hur har alla dessa antiterrororganisationer uppstått? Ministry of the interior? Coordination Unit for Threat Assessment? UK's Home Office? Vad betyder...? Va? Är det Navy CIS på tv ikväll?

The ‘Clean IT Project’, funded by the European Commission’s ‘Prevention of and Fight against Crime Programme’, aims to bring together European Governments and the internet industry to find mutually-agreeable solutions to curb the use of the internet to incite or conduct terrorism.
Partners in the project include Europol, the UK’s Home OfficeGermany’s Ministry of the Interior (BMI), Spain’s National Centre of Antiterrorist Coordination (CNCA), The Netherlands’ National Coordinator for Counter-Terrorism and Security (NCTV) and Belgium’s CUTA (Coordination Unit for Threat Assessment).

...


The 'flagging' idea has some high profile supporters across the Atlantic. In late November, US Senator Joe Lieberman wrote to Google chief executive Larry Page [pdf] asking that the company build a terrorism-flagging capability into its ‘Blogger’ service. While noting that Google did provide such a function for terrorism-related content posted to YouTube, Lieberman chastised the company for not building a flagging function across all of its services.
“The private sector plays an important role in protecting our homeland from the preeminent threat of violent Islamist extremism, and Google’s inconsistent standards are adversely affecting our ability to counter violent Islamist extremism online," Lieberman wrote.


http://www.itnews.com.au/News/285670,users-to-8216flag8217-terrorist-web-pages-under-eu-proposal.aspx

tisdag 3 januari 2012

Richard Stallman hade rätt

Jag vet att många undrar varför jag skriver om konstiga saker som anonymitet, fri mjukvara, fejjan och så vidare och jag är kanske inte alltid så bra på att förklara varför. Här är iallafall en intressant artikel om Richard Stallman, en (numer) gubbe som de flesta säkert inte hört talas om. Det är lätt att avfärda honom som en knäppgök, han ser kanske ut som en och säger saker bara knäppgökar gör. Jag tror dock att Stallman kommer att hamna i ett helt annat ljus relativt snart.


Up until relatively recently, it's been easy to dismiss Richard Stallman as a paranoid fanatic, someone who lost touch with reality long ago. A sort of perpetual computer hippie, the perfect personification of the archetype of the unworldly basement-dwelling computer nerd. His beard, his hair, his outfits - in our visual world, it's simply too easy to dismiss him.
His views have always been extreme. His only computer is a Lemote Yeelong netbook, because it's the only computer which uses only Free software - no firmware blobs, no proprietary BIOS; it's all Free. He also refuses to own a mobile phone, because they're too easy to track; until there's a mobile phone equivalent of the Yeelong, Stallman doesn't want one. Generally, all software should be Free. Or, as the Free Software Foundation puts it:

As our society grows more dependent on computers, the software we run is of critical importance to securing the future of a free society. Free software is about having control over the technology we use in our homes, schools and businesses, where computers work for our individual and communal benefit, not for proprietary software companies or governments who might seek to restrict and monitor us.

I, too, disregarded Stallman as way too extreme. Free software to combat controlling and spying governments? Evil corporations out to take over the world? Software as a tool to monitor private communication channels? Right. Surely, Free and open source software is important, and I choose it whenever functional equivalence with proprietary solutions is reached, but that Stallman/FSF nonsense is way out there.
But here we are, at the start of 2012. Obama signed the NDAA for 2012, making it possible for American citizens to be detained indefinitely without any form of trial or due process, only because they are terrorist suspects. At the same time, we have SOPA, which, if passed, would enact a system in which websites can be taken off the web, again without any form of trial or due process, while also enabling the monitoring of internet traffic. Combine this with how the authorities labelled the Occupy movements - namely, as terrorists - and you can see where this is going.
In case all this reminds you of China and similarly totalitarian regimes, you're not alone. Even the Motion Picture Association of America, the MPAA, proudly proclaims that what works for China, Syria, Iran, and others, should work for the US. China's Great Firewall and similar filtering systems are glorified as workable solutions in what is supposed to be the free world.

The crux of the matter here is that unlike the days of yore, where repressive regimes needed elaborate networks of secret police and informants to monitor communication, all they need now is control over the software and hardware we use. Our desktops, laptops, tablets, smartphones, and all manner of devices play a role in virtually all of our communication. Think you're in the clear when communicating face-to-face? Think again. How did you arrange the meet-up? Over the phone? The web? And what do you have in your pocket or bag, always connected to the network?

Förväxla inte free med gratis som i free beer, vad som menas är free som i freedom. Häng heller inte upp er på att Sverige inte nämns, skillnaden är en illusion. Fundera på varför det här händer när jag kan nämna närmast oräkneliga bättre sätt att bränna pengar än på något som inte tillför något reellt värde till vårt samhälle.


Här är förresten en artikel som visar hur galet Facebook har blivit i våra liv:


och en till:



torsdag 29 december 2011

Tor projektet, anonymitet online

Om du är paranoid eller bara som jag tycker att anonymitet är en självklarhet, kolla in tor. Jag känner mig ordfattig idag så det får bli en kort beskrivning.

Tor är ett gratis verktyg som tillåter dig att använda internet anonymt. Genom att använda tor ansluter du dig till en grupp datorer som slumpmässigt skickar data mellan varandra innan dom skickar det vidare dit det egentligen ska. Tänk dig en tät folksamling som skickar bokstäver mellan varandra för att ibland kasta ut en bokstav, om du inte kan se in i folksamlingen är det svårt att se vem som ursprungligen skickade vad. Ovan är kraftigt förenklat men ungefär så fungerar det. Det ska sägas att tor gör dig anonym men det gör inte att datat som skickas inte kan läsas av andra. Din epost kan alltså fortfarande läsas av andra även om du använder tor. Vill du vara ännu säkrare ska du även kryptera din trafik. För enkel anonym websurfning ska det dock fungera. Tor används säkerligen av både skumma människor och vanligt hederligt folk som bara värderar sin anonymitet.

Tor finns även för android om du har en telefon som kör det, leta efter orbot på Market. Om du har rootat din telefon kan orbot anonymisera din vanliga webbläsare, annars får du använda deras "säkrade" variant.

Somebody is watching


Nooo...?

onsdag 28 december 2011

Hemligheter kan visst hållas hemliga ändå...?

DANBURY, Conn. (AP) — For more than a decade they toiled in the strange, boxy-looking building on the hill above the municipal airport, the building with no windows (except in the cafeteria), the building filled with secrets.
They wore protective white jumpsuits, and had to walk through air-shower chambers before entering the sanitized "cleanroom" where the equipment was stored.
They spoke in code.
Few knew the true identity of "the customer" they met in a smoke-filled, wood-paneled conference room where the phone lines were scrambled. When they traveled, they sometimes used false names.
At one point in the 1970s there were more than 1,000 people in theDanbury area working on The Secret. And though they worked long hours under intense deadlines, sometimes missing family holidays and anniversaries, they could tell no one — not even their wives and children — what they did.

En kan ju undra vad för mycket större hemligheter vi aldrig får veta? Jag gillar den här biten:
"The question became, how do you hide an elephant?" a National Reconnaissance Office report stated at the time. It decided on a simple response: "What elephant?" Employees were told to ignore any questions from the media, and never confirm the slightest detail about what they worked on.

måndag 26 december 2011

Den franske servitören

Lite då och då tillåter jag mig själv att helt spåna iväg på den här bloggen. Jag tänker göra det igen nu och om jag retar upp någon så må det vara hänt.

Närmast alla världens religioner delar en egenskap jag inte gillar, nämligen att de uppmanar dig att leta efter gud, frälsning, lycka eller vad man nu vill kalla det, överallt förutom i dig själv. Prova att påstå dig vara gud så hamnar du nog på hispan. Påståendet kan ju tyckas fullständigt galet, du, Gud? Skulle inte tro det pysen, kom ner på jorden igen. Andra skulle kalla dig satanist. Låt oss avdramatisera påståendet lite, vi kan säga att du är din egen gud istället så blir det lite mindre vasst. Jag gillar egentligen inte ordet gud, det är för laddat och leder vanligen tankarna fel. Jag syftar inte på den skäggige gubben i himlen eller någon annan typisk gudsbild. Poängen är att du och bara du ansvarar för dig själv och det enda du med säkerhet verkligen kan förändra är dig själv. Jag tar mig här friheten att påstå att de flesta religioner är skräddarsydda för att förhindra den insikten. (Jag ska inte slå ner religion allt för hårt, i vissa fall kan det kanske vara the lesser evil)

Du måste göra det och det men får absolut inte göra så och så. Följ dessa regler så får du belöning sen. Imorgon. Efter din död. Till och med vissa grenar av vetenskapen påstår nu att det enda som finns och någonsin kommer att finnas är nu, men belöningen får du sen? Du skall inga andra gudar hava. Att förstå meningen med att vara sin egen gud kan kanske betraktas som samhällsfarligt iallafall för den rådande (o)ordningen då den som förstår det inte längre beror av någon eller något annat, är inte lika lätt att kontrollera och kan inte förslavas.

Jag är inte troende. Ingen religion jag kunnat hitta uppfyller mina grundläggande kriterier på friskhet även om några grenar av filosofi kanske kommer nära. Jag tror dock att det faktiskt finns en osynlig hand i vår värld, en hand som skapat enorm kaos och terror och gör det än idag. Den här handen är inte gudomlig utan tvärtom högst mänsklig. Vill du kalla mig konspirationsnöt är du fri att göra det men för den med iallafall till hälften fungerande sinnen borde det vara uppenbart baserat på händelseutvecklingen i vår värld att det finns en sorts dold hierarki, att de som för oss ser ut att vara makthavare i själva verket inte är beslutsfattare. Jag tänker inte gå in närmare på det just nu, kanske blir det ett inlägg för någon annan dag.

Kanske kräver det en cyniker för att se det, men om man verkligen tittar på relationen mellan människor och deras husdjur så är faktiskt husdjuren i många fall slavar. Visst får dom mat, leksaker och kärlek men blir samtidigt tillsagda var dom får vara och inte, vad dom får göra och inte och är ju egentligen inte fria. Om det är en hund är chansen stor att hunden faktiskt vill vara din slav för att den genom åren avlats till att bli just den perfekta slaven. En slav som älskar att vara slav och därför inte upplever det så. I samma anda har den där osynliga handen genom generationerna anpassat människor till att bli nästan som hunden. Religion som varit verktyget historiskt sett har tappat lite av sin makt i väst men har bytts ut mot andra lika effektiva saker.

Många har nog någon gång hört rösten djupt inuti som ömsom skriker ömsom viskar att du inte lever det liv du vill eller är menad att leva. Den säger att något är fel, att allt borde vara annorlunda, att det borde kännas lättare att leva eller att något saknas. Det här är min blogg så jag spekulerar så mycket jag vill här och hör sen! Den rösten i människan är farlig för den osynliga handen, det är den rösten som kan driva människor till självständighet och förståelse, till att skapa ett liv oberoende av parasiterna eller den osynliga handen. Det är därför av yttersta vikt att stimulera människor med något som ger önskat resultat, som tystar rösterna och upprätthåller status quo.

Vi känner din smärta och förser dig därför med närmast oändliga valmöjligheter i att skapa din person. Du kan färga ditt hår svart och gilla gothgrejen, du kan lyfta skrot, tatuera dig och vara macho, du kan bli  rik och känd (om du inte har något emot att kliva på några tår), du kan köra ford, toyota eller volkswagen, använda apples prylar eller googles, valmöjligheterna är nästan oändliga. Lider du i något ögonblick av klarsynthet av dåligt samvete för världens orättvisor ordnar vi välgörenhet dit du kan skicka dina pengar. Självklart tillåts ingenting verkligt världsomvälvande utan mestadels skickligt konstruerat känslomässigt effektivt nonsens som inte egentligen förändrar något förutom att skapa mer pengar till dom som redan har. (Undantag finns säkert) +1 till den som tänkt på vad ordet underhållning egentligen betyder! Betyder det något positivt, att du hålls uppe underifrån av något för att underlätta eller betyder det vad det låter som, något konstruerat för att hålla dig under? Under-hållning? Något som ser till att du förblir en orkeslös, viljelös konsument?  Om du trots allt är smart nog att se den den lilla nästintill osynliga röda tråden i världens sömmar, vad ska du göra åt det? Du är ur form, trots din utbildning obildad (medvetet så), fördummad, trött och kanske fet. Sorry om det gör någon arg, men jag kan säga vad du tänker göra. Du kommer att stöta bort sådana tankar, ladda ner den senaste pull my finger-appen till din telefon, titta en stund på hypnosmaskinen i vardagsrummet och somna om. Det är inte ditt eller folkets fel, det är helt enkelt så det är ordnat.

Den osynliga handen och parasiterna kan bara fungera sålänge du älskar ditt slaveri såpass att du självmant försvarar och slåss för det. Du FÅR inte förstå att du är din egen gud. Om folket gjorde det skulle saker med snabb takt förändras.

Folk skulle sluta demonstrera på Wall Street och andra ställen med arga plakat för att försöka förändra alla andra istället för sig själva. Istället skulle dom kasta sitt dyra starbuckskaffe i papperskorgen, gå hem och helt enkelt förändra sina egna liv så att de parasiter de försöker ändra med demonstrationer och plakat helt enkelt kastades ut och förlorade sin makt. Detsamma gäller de flesta problem mänskligheten har. Gillar du inte alla "krig mot whatever", vägra att stödja eller medverka till något som har med det att göra då. Gillar du inte finansmaffian... Gissa vad du kan göra? Gillar du inte det såkallade demokratiska system vi har, well... Acceptera det inte då? Plakat och demonstrationer fungerar inte. Peace, love, bla bla. Var är kärleken nu?

Jag vill påstå att det är den som inte ser sig själv som sin egen gud som är farlig. Det är dessa människor som kommer att uträtta illdåd i någots namn, bli sektmedlemmar eller till och med leda galenskaper. Oförmågan att se värde i sig själv skapar det omättliga behovet av att skapa sin person baserat på externa saker, politik, religion, bilar, varumärken och så vidare. Jag säger inte att individualism är fel, tvärtom. Jag menar bara att en personlighet baserad på yttre högst föränderliga ting förr eller senare kommer att komma tillbaka till ingenting och behöva mer personlighetsstimulans. Här kommer vi in på ämnet egot som är alldeles för brett för att tas upp nu. I korthet så är ditt ego skyddsbarriären mellan dig och ditt undermedvetna, det är oerhört starkt och kan göra dig fysiskt sjuk eller till och med välja att döda dig för att skydda dig mot ditt undermedvetna. Någonstans läste jag en liknelse mellan människor och instrument. De flesta människor är idag ostämda och totalt disharmoniska så att dom tillsammans skapar någon sorts ordnad disharmoniorkester men intalar sig själva att det är någon ny sorts avantgardemusik som bara kräver lite inlyssning för att gilla. Det är alltså den harmoniske som inte passar in och spelar falskt. Till det ögonblick människan inser att det enda dom behöver förändra är sig själva så lär disharmonin fortsätta. Förmågan att höra avantgardemusiken i vårt samhälle för vad det är, skräp, förändrar också synen på vem som egentligen är galen och sjuk.

Jag har inte läst igenom det här så det är fullt möjligt att det är jag som framstår som galen. So be it. I never promised you a rosegarden. Fundera ut din egna filosofi eller låt den franske servitören visa dig istället.

måndag 19 december 2011

En snabbkurs i propaganda

Med anknytning till inlägget om kontanter och Department of Homeland Security känner jag mig manad att skriva ett inlägg jag tänkt skriva ett tag men av någon anledning undvikit.

Vad är propaganda och varför ska du bry dig?

Ordet propaganda kommer av latinets propagare som betyder fortplanta eller framskrida. Engelskans propagate uppslaget i en ordbok ger vidare ledtrådar.

http://en.wiktionary.org/wiki/propagate

I grund och botten är propaganda att framställa något i syfte att påverka mottagaren, inte informera. Sanning eller inte spelar mindre roll, det viktiga är effekten, resultatet av budskapet som förs fram. Kanske protesterar läsaren mentalt här: "Jag vet vad propaganda är!" Ja, säkerligen har många hört ordet och är vagt bekanta med ordets betydelse men faktum är att om medvetandet kring propaganda och dess användning i vårt moderna samhälle likväl som i mänsklighetens smutsiga historia var större så kanske världen skulle se annorlunda ut?

Propaganda kan användas, har använts och används för att starta krig, få folkets samtycke till krig, vinna krig, manipulera politisk opinion såväl som att skapa politisk oro och revolutioner, i religiösa syften, et cetera. Oavsett om du är medveten om det eller inte så bombarderas du av propaganda dagligen. På TV, i tidningar, på radio, på reklampelare, på internet och närmast överallt. Reklam är i allra högsta grad propaganda med målet att få dig att köpa vad du egentligen inte behöver. Om du ägnar det en stunds tanke så inser du nog snabbt att den uppgiften är relativt svår, inte skulle du köpa något du inte behöver? Likväl blir reklamtiden bara längre och längre och reklamexponeringen är snart större än huvudinnehållet. Skulle det spenderas ofattbara summor på att överskölja dig med reklam om det inte fungerade? När du väl blir medveten om propagandans roll i våra liv blir du också medveten om hur oerhört skickliga propagandister du utsätts för åtminstonde en gång per halvtimme om inte mer under en normal tv-kväll. Se Edward Bernays berätta nedan, en intressant herre att studera.


Propaganda finns i många olika smaker men man kan indela den i tre klasser:

Vit propaganda som har en tydlig och korrekt angiven källa, den kan därför vara svår att upptäcka och avslöja.

Svart propaganda som maskeras till att förefalla från någon vänskapligt inställd källa men kommer i själva verket från en fiende eller motståndare.

Grå propaganda som påstås komma från en neutral källa men egentligen kommer från en motståndare eller fiende.

Nazityskland var mästare på propaganda och hade till och med något de kallade "Ministeriet för allmänhetens upplysning och propaganda" lett av Joseph Goebbels. De var dock långt ifrån ensamma om att ägna sig åt detta, faktum är att ALLA använde propaganda och det kan vara lika effektivt som gevär, kanoner och bombräder. Nedan har Walt Disney och Kalle Anka någonting att berätta för dig:


Sovjet gjorde det också och notera den ganska våldsamma tonen:


Här är ett par exempel på antikommunistisk propaganda från samma land som producerat Department of Homeland Securitys informationsfilmer i modern tid (notera förresten här var folket har gömt sina besparingar):



Jämför den här filmen om hur man känner igen en kommunist med den moderna filmen från DHS om att alla som använder kontanter eller inte har förbokat sitt hotellrum kan vara terrorister (har du förresten någonsin funderat på vad hollywood egentligen är eller används till?)



I krig (i fredstid också...?) används något som kallas psyops flitigt. Det står för psycological operations och det amerikanska försvarsdepartementet beskriver det såhär:

"The planned use of propaganda and other psychological actions having the primary purpose of influencing the opinions, emotions, attitudes and behavior of hostile foreign groups in such a way as to support the achievement of national objectives".


Under invasionen av Afghanistan 2001 användes flygplan utrustade med teknik som störde ut lokala radiosändningar och ersatte dom med propagandaprogram istället. Förr i tiden användes flygplan med enorma högtalare riktade nedåt som flög på säker höjd men tillräckligt lågt för att kunna terrorisera landskapet under med propaganda avsett att trötta ut och demoralisera fienden. Man släppte inte heller bara bomber från planen utan ofta stora mängder flygblad (därav ordet) med lämplig propaganda på, ibland skrivna på fiendens språk. I Vietnam användes psyops flitigt på olika uppfinningsrika sätt. Under andra världskriget godkände the American Office of Strategic Services en operation som kallades "Cornflakes". Tanken var att från luften släppa ner postsäckar över tyska attackerade och urspårade posttåg. Breven innehöll propaganda från de allierade och förhoppningen var att breven skulle levereras av det tyska postverket. Läs mer om psyops här.

Det finns några enkla grundläggande effektiva tekniker för att lyckas med propaganda. Till exempel, om du måste ljuga, ljug STORT då stora lögner tenderar att ifrågasättas mindre. "Inte skulle någon ljuga om något så allvarligt?" Propaganda fungerar bäst då den outtröttligt upprepas. Upprepa, upprepa, upprepa. Om något ändå ifrågasätts, undvik till varje pris att diskutera något, ignorera, upprepa, upprepa, upprepa. Upprepa tillräckligt länge så blir det till slut accepterat och sant. För att undvika konfrontationer kan man med fördel låta bli att ge närmare förklaringar eller detaljer som kan användas som motmedel mot propagandisten. Rädsla är oerhört effektivt, rädsla stänger av delar av det logiska tänkandet och får dig att acceptera det du uppfattar som tryggt och säkert. Med andra ord, en konstant stark hotbild är bra, gärna diffus. På så sätt finns skäl att vara permanent rädd, överallt och alltid och därmed begränsad i den logiska tankeförmågan.

Att få propaganda utlärt i skolan är oerhört effektivt, då väldigt få om någon alls, ifrågasätter något de lärt sig i skolan.

En vanlig teknik är att använda det som kallas bandwagon. Det fungerar genom att framställa propagandistens sak som den givna vinnaren och få det att framstå som att alla andra antingen redan anslutit sig eller kommer att göra det och på så sätt spela på din iver att vara på den vinnande sidan.

Andra knep kan vara att faktiskt säga sanningen eller använda fakta som i sig är riktiga men av det dra en logiskt felaktig slutsats som stödjer propagandistens sak. Exempelvis, enligt centralförbundet för alkohol och narkotikaupplysning är 20-30% av alla som dör i trafiken alkoholpåverkade och på sjön är andelen cirka 45%. Alkoholpåverkan i trafiken är farligt och ska vara förbjudet.

Eller:

Enligt centralförbundet för alkohol och narkotikaupplysning är 70%-80% av alla som dör i trafiken nyktra och därför bör nykterhet i trafiken strängeligen förbjudas.

Filmen nedan är från tidigt 50-tal och upplyser ganska effektivt om vad propaganda är och hur det fungerar:


Så, om du nu lärt dig något nytt av det här inlägget, varför inte prova att mer vaksamt se dig omkring och se om du kan identifiera propaganda någonstans i din omgivning? Du kanske blir förvånad när poletten trillar ned och du plötsligt börjar se? Ett sätt att komma igång är att hoppa över television ett tag i ditt liv. När du efter en periods uppehåll återvänder till spektaklet kommer du att se tv med helt nya ögon och uppmärksamma saker du inte sett innan. Detsamma gäller dags och kvällstidningar och kanske egentligen all media.

Innan någon tillskriver mig åsikter jag inte har så vill jag förtydliga att ingen "-ism" nämnd i inlägget ska kopplas samman med mig. Inga andra "-ismer" heller för den delen. Inlägget är menat att vara informativt men eftersom det handlar om propaganda så kan du förvisso börja leta här om du vill.

fredag 16 december 2011

Dummaste användarna 2011, Facebook, Twitter eller Google?

Finns det hopp för mänskligheten?


Now that Facebook, Google and Twitter have all published their year-in-review lists, we can definitively answer the question of, Who was dumber in the year 2011: Facebook, Google or Twitter users? Hard to tell ('cause they were all pretty dumb.)
Each year, Google, Facebook and Twitter's year-end hot topic lists offer a reliably depressing look into the internet's soul. Let's compare them to see which group of users Googled, Twittered or Facebooked the stupidest bullshit last year:

Ska sociala medier påverka din kreditvärdighet?

Ordet kreditvärdighet retar mig. Om banken finner att du har fel vänner får du ingen kredit. Hittar dom någonting dom inte gillar på din Facebook, twitter, linkedin eller någon av de andra sociala medierna får du ingen kredit. Om du inte betalar banken underrättar dom alla dina vänner om det i hopp om att du av ren förnedring ska blöda fram pengarna. Betalar du inte får dina vänner också sämre kreditvärdighet likväl som du får om någon av dom inte betalar. Betalar du som en duktig slav övertalar dom dina vänner att bli "kunder" också. F--k off. Snart är det bättre att låna av maffian. Eller, vänta nu...? Nu blev jag förvirrad.

Vill du ha fler skäl till att lägga av med Facebook bortsett från att du trots att det står det på ditt fejjan, inte har 589 vänner, så kan du fundera på vad mer Facebook används till utan att du vet om det, och av vilka? Ordet privat finns inte längre i folks medvetanden. Vad kommer härnäst, skattemyndighetsalgoritmer som går igenom alla bilder med dig på som dina vänner så snällt taggat och letar efter tecken på ett leverne som inte går ihop med din deklaration? Försäkringsbolag hittar en bild när  du röker och ändrar din premie? Är du sjukskriven får du inte se pigg glad och frisk ut och så vidare hela vägen till åsiktsregistrering och hela klabbet. Låter det för jobbigt för snokare att sitta och leta igenom allt? Varje gång du taggas på en bild blir en algoritm någonstans allt säkrare på att känna igen dig från alla möjliga håll så det behövs inte, du och dina vänner gjorde grovjobbet. Nu vägrar jag som sagt använda fejjan så jag vet ärligt talat inte om dom infört automatisk identifiering av personer på bilder ännu, men jag vågar gissa på att det är så. Någon fejjanfanatiker rättar mig nog om jag har fel. Inget är privat på facebook, inga konversationer, bilder eller någonting alls oavsett om det står så.


Let’s take a trip with the Ghost of Christmas Future. The year is 2016, and George Bailey, a former banker, now a part-time consultant, is looking for a 30-year fixed-rate mortgage for a co-op in the super-hot neighborhood of Bedford Falls (BeFa). He has never missed a loan payment and has zero credit card debt. He submits his information to the online-only PotterBank.com, but halfway through the application process, the website asks for his Facebook login. Then his Twitter. Then LinkedIn. The cartoon loan officer avatar begins to frown as the algorithm discovers Mr. Bailey’s taxi-driving buddy Ernie was once turned down by PotterBank for a loan; then it starts browsing his daughter Zuzu’s photo album, “Saturday Nite!” And what was this tweet from a few years back: “FML, about to jump off a goddamn bridge”?
A new wave of startups is working on algorithms gathering data for banks from the web of associations on the internet known as “the social graph,” in which people are “nodes” connected to each other by “edges.” Banks are already using social media to befriend their customers, and increasingly, their customers’ friends. The specifics are still shaking out, but the gist is that eventually, social media will account for at least the tippy-top of the mountain of data banks keep on their customers.
“There is this concept of ‘birds of a feather flock together,’” said Ken Lin, CEO of the San Francisco-based credit scoring startup Credit Karma. “If you are a profitable customer for a bank, it suggests that a lot of your friends are going to be the same credit profile. So they’ll look through the social network and see if they can identify your friends online and then maybe they send more marketing to them. That definitely exists today.”

http://www.betabeat.com/2011/12/13/as-banks-start-nosing-around-facebook-and-twitter-the-wrong-friends-might-just-sink-your-credit/?show=all


Bara för shits and giggles, gamla men sevärda små klipp:


Hur man "stjäl" en amerikansk drönare

Enligt The Christian Science Monitor så övertalade Iran drönaren det pratats så mycket om, ni vet den som var på rutinuppdrag i Afghanistan men "råkade" hamna i Iranskt luftrum, på ett ganska finurligt sätt. Istället för att ge sig på att knäcka kommunikationsprotokollet USA använder för att fjärrstyra den, så störde dom istället ut kommunikationen helt vilket får drönaren att själv flyga hem med hjälp av GPS. Här fanns svagheten. Genom att spoofa (förfalska eller maskera) GPS-signalerna till drönaren fick dom den att tro att den befann sig vid sin hembas i Afghanistan, varpå den landade rakt i Iraniernas ivriga händer.

http://www.csmonitor.com/World/Middle-East/2011/1215/Exclusive-Iran-hijacked-US-drone-says-Iranian-engineer

Kommer någon ihåg de bisarra nyhetsrubrikerna för något år sedan om fåglar som ramlade döda från himlen i mängder världen över? Om inte annat kan vi kanske snart köpa killer-drones eller sentinels billigt från Kina på ebay.

torsdag 15 december 2011

Kontanter

Eftersom jag alltid använder kontanter så känner jag mig personligen utpekad av den här "informationsfilmen". Det började med ett missöde med ett kreditkort i början av mitt vuxna liv som fick mig att aldrig använda dom, "bränt barn skyr elden" eller vad det heter. Det var inte förrän lite senare jag insåg att det fanns andra poänger med att använda kontanter. Hursomhelst, enligt Department of Homeland Security gör det mig därför till en suspekt individ, underförstått kriminell eller terrorist. Det är trots allt bara den som vill dölja sina spår som ser värdet i kontanter. Förresten minns jag ett avsnitt av Lyxfällan där herrarna rekommenderade veckans skuldtyngda människa att ta ut lönen i kontanter för att få en bättre överblick av sin ekonomi. Kan någon rapportera in detta misstänka beteende eller måste jag göra det själv?



Nedan finns ytterligare ett av många verk av DHS. Terrorister ringer enligt DHS till sina mål och frågar hur många vakter dom har, var dom kan gå in osedda, hur byggnadens struktur och allmänna säkerhet är, vilka områden som är minst bevakade etc. Notera också att DHS flikar in att du för att fortsätta snurra amerikas ekonomiska hjul måste fortsätta shoppa. Självklart inte med kontanter utan kreditkort. Musik och foto är välproducerat avsett att ge önskad psykologisk effekt. Hotet är verkligt och dessa åtgärder har sparat oräkneliga liv. (Never mind att miljontals människor dött i "kriget mot terrorn").  Att reflektera över alla bevakningskameror överallt är likaså ett misstänkt beteende.


Hittade filmen hos Lincoln, http://parasitstopp.wordpress.com

tisdag 13 december 2011

The Machine Stops

I en underjordisk värld lever människor isolerade i sina celler. Förmågan att leva på jordens yta har gått förlorad men människan har skapat Maskinen som tillgodoser alla behov. Vad du än kan vilja ha finns det en knapptryckning bort. Att träffas är inte längre önskvärt. Ingen vet längre hur man umgås och ingen har heller något behov av det. Maskinen ger ju möjlighet att se och höra vem som helst, var som helst, närsomhelst, inte riktigt som i verkligheten men gott nog. I sin cell har varje människa sin egna lilla fullt tillräckliga värld med artificiellt ljus och artificiell luft. I Maskinboken som varje människa tilldelas finns instruktioner om hur Maskinen hanteras så att den kan tillfredsställa alla behov, från doktorsanordningen som fälls ner från taket i händelse av sjukdom till sängen som fälls ut ur väggen när det artificiella ljuset tonas ned. Sin tid spenderar människorna med att genom maskinens kommunikationsrör studera och diskutera ideer med varandra. Att genomföra något är inte intressant, det behövs ju trots allt inte när Maskinen finns, utan ideerna i sig är det viktiga. Att resa med dom gamla luftskeppen är fortfarande tillåtet men sällsynt, Maskinen ger ju resandets alla fördelar men utan att behöva besväras med resandets nackdelar som att fysiskt träffa andra människor och att ta risken att lämna livet i den trygga cellen. Följ bara instruktionerna i Maskinboken så blir livet bekvämt och lekande lätt, utan faror, risker och obehag. För den som inte flitigt läser Maskinboken och uttrycker tvivel om Maskinens fullständighet kan Hemlöshet vänta. Tanken på Hemlöshet utanför Maskinen är skrämmande så människorna läser Maskinboken och lever i sina celler och klagomål till Maskinministeriet är sällsynta. Alla lever likadant med samma förutsättningar så att klaga är dessutom meningslöst.

Vashti lever som alla andra i Maskinen i sin cell och spenderar som alla andra sin tid med att diskutera ideer via Maskinens kommunikationsrör. En dag kontaktas hon av sin son via rören. Han förklarar att han har något att berätta men vägrar att göra det genom Maskinen. Han vill träffa henne i egen hög person vilket betyder att Vashti måste lämna sin cell och resa med luftskepp.

For a moment Vashti felt lonely. Then she generated the light, and the sight of her room, flooded with radiance and studded with electric buttons, revived her. There were buttons and switches everywhere - buttons to call for food for music, for clothing. There was the hot-bath button, by pressure of which a basin of (imitation) marble rose out of the floor, filled to the brim with a warm deodorized liquid. There was the cold-bath button. There was the button that produced literature. And there were of course the buttons by which she communicated with her friends. The room, though it contained nothing, was in touch with all that she cared for in the world. Vashanti's next move was to turn off the isolation switch, and all the accumulations of the last three minutes burst upon her. The room was filled with the noise of bells, and speaking-tubes. What was the new food like? Could she recommend it? Has she had any ideas lately? Might one tell her one's own ideas? Would she make an engagement to visit the public nurseries at an early date? - say this day month. To most of these questions she replied with irritation - a growing quality in that accelerated age. She said that the new food was horrible. That she could not visit the public nurseries through press of engagements. That she had no ideas of her own but had just been told one-that four stars and three in the middle were like a man: she doubted there was much in it. Then she switched off her correspondents, for it was time to deliver her lecture on Australian music. The clumsy system of public gatherings had been long since abandoned; neither Vashti nor her audience stirred from their rooms. Seated in her armchair she spoke, while they in their armchairs heard her, fairly well, and saw her, fairly well. She opened with a humorous account of music in the pre Mongolian epoch, and went on to describe the great outburst of song that followed the Chinese conquest. Remote and prim�val as were the methods of I-San-So and the Brisbane school, she yet felt (she said) that study of them might repay the musicians of today: they had freshness; they had, above all, ideas. Her lecture, which lasted ten minutes, was well received, and at its conclusion she and many of her audience listened to a lecture on the sea; there were ideas to be got from the sea; the speaker had donned a respirator and visited it lately. Then she fed, talked to many friends, had a bath, talked again, and summoned her bed. The bed was not to her liking. It was too large, and she had a feeling for a small bed. Complaint was useless, for beds were of the same dimension all over the world, and to have had an alternative size would have involved vast alterations in the Machine. Vashti isolated herself-it was necessary, for neither day nor night existed under the ground-and reviewed all that had happened since she had summoned the bed last. Ideas? Scarcely any. Events - was Kuno's invitation an event? By her side, on the little reading-desk, was a survival from the ages of litter - one book. This was the Book of the Machine. In it were instructions against every possible contingency. If she was hot or cold or dyspeptic or at a loss for a word, she went to the book, and it told her which button to press. The Central Committee published it. In accordance with a growing habit, it was richly bound.
Sitting up in the bed, she took it reverently in her hands. She glanced round the glowing room as if some one might be watching her. Then, half ashamed, half joyful, she murmured 'O Machine! O Machine!' and raised the volume to her lips. Thrice she kissed it, thrice inclined her head, thrice she felt the delirium of acquiescence. Her ritual performed, she turned to page 1367, which gave the times of the departure of the air-ships from the island in the southern hemisphere, under whose soil she lived, to the island in the northern hemisphere, whereunder lived her son. She thought, 'I have not the time.' She made the room dark and slept; she awoke and made the room light; she ate and exchanged ideas with her friends, and listened to music and attended lectures; she make the room dark and slept.Above her, beneath her, and around her, the Machine hummed eternally; she did not notice the noise, for she had been born with it in her ears. The earth, carrying her, hummed as it sped through silence, turning her now to the invisible sun, now to the invisible stars. She awoke and made the room light. 



Läs den korta berättelsen av E.M. Forster (1909) här